icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.
5 januari 2014 21:50
4

En månads matmissbruk

Har gjort mig - hör och HÄPNA - lite drygt 6 kg tyngre. Ok, det är sen min absoluta lowpoint, men nu måste jag verkligen skärpa till mig. Det kommer jag inte göra om jag inte faktiskt tar stöd av alla er här och berättar om mitt horribla felsteg. SÅ: nu börjas det om från början igen, 16:8 och LCHF, men jag tror att det kommer att gå fortare den här gången - dels tror jag att mycket av vikten är vatten, och dessutom är en större procent muskler än förra gången jag vägde så här mycket. Vidare så har fått in träningsrutiner nu och jag är rätt bekväm med att äta enligt 16:8. Alltså: Innan januari är slut ska jag vara nere på 71,x igen. Och jag klarar det - eller hur?

Kommentarer

  • 5 januari 2014 22:01
    mosel
    Heja kämpa på! Ta nya friska tag, du grejar det! Pepp, pepp!!
  • 5 januari 2014 22:12
    Linnex
    Hepp pepp
  • 5 januari 2014 22:54
    LCHFtjej
    Alla tappar taget ibland - styrkan ligger i att kunna komma igen efteråt.
  • 6 januari 2014 10:42
    Ribban66
    Klart du fixar det! 👍😉

Logga in för att skriva en kommentar.