tiwesas blogg

98909

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

25 november 2013 22:10

En olycklig slump

Jag har kört 16:8 lördag, söndag och idag, men när jag satt och väntade på läkaren tog jag en kopp varm choklad från väntrumsmaskinen: jaja, tänkte jag, nu är jag så kall, och blahablaha, jag ska ju börja försöka äta mer kolhydrater lite lugnt o försiktigt. Allt lugnt så långt, men vet ni vad läkaren säger sen då? Jo, att blodprovet jag ska ta måste vara ett fasteprov, så jag ska inte ha ätit på 12 timmar :-( hade jag inte tagit den varma chokladen hade jag varit i hamn! Jaja, sånt som händer, jag går dit och tar det imorgon 7:15! Tills dess är det inte svårt att ha fastat 12 timmar. Jag äter ordentligt efter blodgiveriet, dricker saft medan jag ger blod för att inte råka ut för mega-blodtrycksfall som sist, tar en kopp varm choklad och ett par smörgåsar efteråt, inte äta så mycket, ska ju på föreläsning sen, och då bjuds det ju alltid på föreläsningsfika, oftast smörgås och kaffe. Superrolig föreläsning om barns bildskapande, träffade en supertrevlig bekant, allt bra så långt, sen fikat då: satsumas, äpplen och apelsinjuice? Jaha, jag tog väl en satsumas då, men resten fick vara. Tänkte att jag äter lite mer när jag kommer hem. Nu kom jag hem, och då insåg jag att det är för sent för att äta om jag ska fasta 12 timmar inför blodprov. Alltså: nästa mål mat kl 7:30 imorgon förhoppningsvis. Nu tänker jag sova hur som helst!

16:8

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.