icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.
8 november 2013 20:27
2

Funderar

En tjej här hade så himla imponerande resultat att jag blir frestad av prova med att köra 5:2 och 16:8 i kombination med LCHF, vore en sån himla kick att byta tiotalssiffra, och inte långt kvar nu. Så ok, nu ska jag förbinda mig lite till det här, jag ska prova en vecka, med ett ätfönster på kl..... 10-18? Och fasta på...tisdag och fredag. Ni som redan har provat, har ni några tips?

Kommentarer

  • 8 november 2013 23:19
    orpan
    jag har kört 5:2 och för mig blev det för jobbigt, men då drack jag bara soppa och det struntade ju hunden och familjen i;) så anpassa din aktivitet på fastedagarna, det är iaf Mitt tips, lycka till
  • 9 november 2013 15:39
    tiwesa
    Tack, det här skulle vara min första 16:8-dag, men mitt ätfönster minskar för varje minut nu, och jag har dessutom inte så mycket kalorier kvar för idag, men jag vet inte vad jag ska äta för att äta upp dem. Men det är faktiskt rätt skönt att fasta under större delen av dagen, då slipper man ju tänka på mat de timmarna. Får se hur det går.

Logga in för att skriva en kommentar.