tiwesas blogg

98990

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

25 november 2013 14:47

Ledig halvdag!

Så himla lyxigt - nu ska jag snart iväg och ge blod, och därefter blir det föreläsning i tre timmar. Förhoppningsvis inspirerande, skönt att komma hemifrån i alla fall, eftersom jag som sagt jobbar hemma.

Kommentarer

25 november 2013 15:11

Hjärta

Låter härligt tiwesa. Ha en toppen bra eftermiddag :-))
25 november 2013 15:30

FrånNu

Hoppas föreläsningen var bra och gav inspiration (eller kunskap....eller både-och)
25 november 2013 16:57

Donnina

Tänk om alla som skulle kunna ge blod verkligen gjorde det! Blodgivare behövs alltid. Jag får tyvärr inte lämna blod längre då jag är 72 år, men har gjort det regelbundet i alla år, både i Italien, Canada och Sverige och är tacksam att ha kunnat hjälpa behövande människor. Det känns bra att inte stå bredvid och titta på dvs "det kan någon annan göra" som så många tänker....
25 november 2013 22:00

tiwesa

Det var toppen, tack för glada kommentarer!

Logga in för att skriva en kommentar.