Lite fel forum, men är detta semantik eller jämställdhetsproblem?
Kommentarer
-
Haha, därför är jag singel! Men seriöst - dags för ett snack om detta innan du exploderar? Pepp!
-
Varför röjde han inte i köket medan du läste för barnen? Dom ser inte sådant antagligen. När vi hade små barn jobbade jag kväll och min man dagtid, på så sätt såg han hur mycket jobb det var med allt. När jag jobbade i affär och till 19.00 så brukade han grilla kyckling och koka ris varje fredag, men det gjorde inget att det blev samma varje fredag, det viktigaste var att han gjorde det och till på köpet med 3 små barn runt fötterna. Föreslå att ni lagar mat varsin dag, eller att han lagar några dagar i veckan i alla fall.
-
Som sagt, verkar vara dags för ett snack om arbetsfördelning... Båda jobbar, utanför hemmet, med hushållet och med barnen, - trodde det var en självklarhet i en modern familj. Så ser det ut i alla unga familjer jag har runt omkring mig, tack och lov. Beklagar verkligen din situation och hoppas du kan förändra den!
-
Känns inte som det är fel forum utan allt hänger ihop. Tror inte din situation är så unik men det går att förändra. Jag har själv levt i långt samboförhållande där jag fick ropa att maten var klar utan något som helst gensvar. Det berodde inte på elakhet från den andres sida utan brist på förståelse som det kan vara i många fall och då krävs det att man kommunicerar och hittar lösningar. Jag var själv sådan som handlade och skötte allt innan jag fullkomligen exploderade men det är fel mot den andre parten för det är bättre att prata om det. Middagsstunden ska vara en fin stund och kan så bli. Jag är övertygad om att det kommer att bli så i ditt fall och ge inte upp..
-
sitter vid mobilen, så det blir ett kort svar, men jag ler igenkännande. Har haft det värre, men efter att vi skaffade matkasse så är alla mer delaktiga i matlagningen. största felet jag gjort är att jag stängde dom ute från början, eftersom jag vill ha kontrollen.
-
Hos oss har vi den regeln att den som lagar mat slipper disken. Även om man har diskmaskin så blir det ju ändå lite pyssel. Men var och en ställer in sina tallrikar, bestick och glas i diskmaskinen. Eftersom det är jag som oftast lagar mat så slipper jag tråkigt efterjobb. Nu är vi ju bara två så det är ju ganska enkelt. När maken har lagat mat så är han mycket duktigare än mig att plocka undan så det är ganska snyggt i köket när vi sätter oss till bords. När vi har gäster planerar och handlar maten tillsammans sedan kör jag matlagning och ser till att allt fungerar fram till kaffet då han tar över, inklusive disken och han diskar alltid efteråt även om det är riktigt sent. Det är en fröjd att komma upp på morgonen efter och det är snyggt i köket, allt är återställt och man kan inte ana att det varit fest. Ja, jag vet, jag har lyckats hitta en riktig pärla till man, raka motsatsen till min förra. Jag bytte upp mig.
-
Det är jämställdhetsproblem och vanligare än man vill tro här i ett av världens mest jämställda länder.
-
Jag tycker faktiskt det låter som ren slöhet från mannens sida på det sätt du beskriver hans beteende. Under de åren jag var gift, båda hade jobb och särskilt medan barnen var små, skötte vi hushåll och barn tillsammans. Ska dock inte sticka under stol med att hon nog gjorde lite mer. Detta mest beroende på misstron på mitt kunnande/skicklighet på vissa områden. Och kanske med all rätt. Å andra sidan skottade hon aldrig snö eller klippte gräs eller tvättade bilarna. Så i slutändan blev det nog ganska likt. Däremot matlagning t.ex. kan ingen karl idag skylla från sig med att "[FET]jag kan inte[/FET]". Finns bra kokböcker, om man nu behöver, och läskunniga är dom nog, de som sitter och chattar eller vad det nu är, i sina Ipaddar. Samma sak med disk. Inget svårt där heller. Eller tvätt. Bara läsa instruktionen på maskinen. Prata genom saken med din man, det går säkert hitta en lösning. Stå på dig. Pepp.
-
Det där lät inte bra :( ....som ensamstående med 3 barn ,19,19,18....sedan dom var 2 år och 2 "plast"barn 20, 22 år och ett särboförhållnde i 13 år och min yngsta pojke som är autistisk/asberger har rutiner , ordning och reda betytt väldigt mycket. Så min lösning på allt var att låta barnen få hjälpa till sedan dom var små. Annars hade vi aldrig kommit utan för dörren att göra något. Min lista satt på kylen, alla hade sina olika dagar att göra olika saker.Alla har alltid sköljt av sin diska och satt i diskamaskinen. Alla har alltid fått plocka undan när dom lekt. När dom blev större fick dom skiftas om att tömma diskmaskinen, dammsuga , tvätta och laga mat har dom gjort med mig sedan dom var små och framför allt. Lagt sig i tid, så jag har fått egen /vuxen tid. Annars hade jag aldrig orkat. I mitt kök under matlagningen har vi sköljt av och satt ner i diskmaskinen efter hand. Vi har alltid dukat fint, även på vardagar.....det är så många av dom och det måste vara mysigt enligt min mening. Vi har stått vid diskbänken och tagit upp maten som i skolbespisningen och alla skrattar när dom kommer hit.....systemet är det samma men rent och fin innan vi äter och mysig stämmning vid bordet. Summan av detta har blivit att vi har kunna göra mycket mer tillsammans, min autistiske son kan såååå mycket mer än andra barn med hans sjukdom och alla kan både tvätta, laga mat, sy på symaskinen m.m........En lära för livet...... Prova med något liknande och ni får mer tid tillsammans, omgås utan dator. När man är lycklig går allt lättare, även detta .......
-
Tack för alla råd och all peppning! Alla brukar plocka in i diskmaskinen efter sig,men nu var det ren disk där, och då blir det plötsligt andra spelregler. Sen kan man ju tillägga att han kände sig lite hängig igår, men eftersom han gör det absolut allra superminst en gång i veckan, men för det mesta betydligt oftare så är det inget jag hänger upp mig på. För trött för att diska, men inte för att mula i sig en påse chips och spela dataspel. Men som sagt, det jag stör mig allra mest på är att han ser det som att han hjälper till.
-
Det är nog inte bara mannens fel att dom säger " hjälpa till", hela samhället säger så. Man hör ofta att folk säger att jag har en snäll man som hjälper mig med disken, barnen, städningen mm. men jag blir rätt så förbannad, det är väl bådas disk, barn och stökiga hus. Hjälper till gör man när man hjälper någon utanför hushållet! Sedan ska jag ärligt säga att jag gör det mesta i hushållet inomhus , jag kan inte tvätta bilen, klippa gräset, hugga ved, snickra mm. jag har värk i kroppen och får anpassa göromålen efter det.
Logga in för att skriva en kommentar.