tiwesas blogg

99020

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

24 november 2013 15:21

Lite nervös för motivationen...

Den här veckan har jag bara varit o gympat måndag och lördag, skulle gå på dubbelpass idag, men fick boka av det ena, då 4-åringen fick lite problem med sin astma, och min karl inte är hemma. Usch, man blir så bervös när barnen mår dåligt. Hur som, flr att återvända till mitt problem: när jag ligger på latsidan så mycket som jag gjort den här veckan blir jag supernervös att all motivation till att gå o träna ska rinna mellan fingrarna på mig och så står jag där och betalar på ett outnyttjat årskort på gymmet igen. Funderar på om man ska boka in ett till PT-pass för säkerhetens skull - typ i mitten av januari? Vad brukar ni andra göra när motivationen tar slut?

Kommentarer

24 november 2013 15:57

hogis73

Ok, nu är jag ju en statistik nörd, och det är väl det som har fått mig att hålla kvar motivationen. Jag har i mina två Excel ark (ett per år...) varje dag skrivit in hur många minuters träning det blir, och vad för träning. Jag har också de gånger jag haft pulsklockan på skrivit in medel puls, maxpuls och brända kalorier. Sen på varje månad så beräknas hur många minuter per dag det blir. Och det är inte roligt att titta tillbaka och se hur lågt det börjar bli. Visst kan det finnas anledning då, men när man tittar tillbaka på januari och ser hur mycket en magsjuka kostat så var det stor anledning att lägga lite kol på slutet. Det som var intressant för mig var att upptäcka att från att ligga på 30-40 min/dag så var det bara 17 minuter i september, både 2012 och 2013. På något vis är det väl en månad som jag lätt tappar motivationen. Men 2013 lyckades jag vända trenden i oktober i alla fall, och nu i november ligger jag på 45 min/dag så det känns som jag lyckats motivera mig bra.
24 november 2013 16:18

mosel

Ett tips för att få inspiration och motivation är att skriva en lista på alla fördelar med viktminskning, från stort till smått, min egen lista har över 20 punkter. I början när jag startade med min viktminskning i höstas och det kändes lite motigt så startade jag varje morgon med att läsa igenom den listan. Att påminnas om alla dessa positiva saker gjorde att jag dag för dag beslutade att kämpa vidare. Jag läste denna lista varje dag rätt länge, inte lika ofta nu längre men jag tar fram den nu också ibland. Sen så är det viktigt tror jag med många delmål så att inte målet känns så himla avlägset, så att man har något lite närmare i tid att kämpa mot och glädja sig över också. Jag antecknar också som [KURSIV]hogis73 [/KURSIV]gör fast inte lika detaljerat. Jag skriver ner all motion och antal minuter varje dag och även vad jag äter på ett ungefär så att jag har koll. Sen gör jag också lite statistik när det gäller motion och går tillbaka och ser hur det har gått och det ger också motivation att vilja kunna fortsätta att fylla i "positiva siffror". Lycka till! :)
24 november 2013 22:15

FrånNu

Här är en till statistiknörd :-) Jag skriver i datorn vad jag gjort och hur länge, sen har jag en liten anteckningsbok i min väska där jag skriver bra beslut och känslan. Igår t.ex: [KURSIV][/KURSIV] 11.oo: Stavgång 45 min. Bra tempo, rejält svettig. 02.30 trerättersmiddag med xx, åt gott och njöt. Stod emot allt godis idag - bravo på mej!
25 november 2013 06:22

tiwesa

Vilka smarta grejer ni gör! Jag ska låta mig inspireras av er. Tack för att ni finns!

Logga in för att skriva en kommentar.