icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.
17 december 2013 20:09
4

Panik över att äta eller inte äta

Jag borde verkligen inte äta något mer idag - särskilt eftersom jag försöker köra 16:8, men just nu känner jag mig helt hysteriskt sugen på att äta glass. Och massor av andra saker. HJÄÄÄÄÄÄÄLP!

Kommentarer

  • 17 december 2013 20:19
    tiwesa
    Tack - det ska jag göra!
  • 17 december 2013 20:33
    mamselle
    Ja jag har ingen karaktär att ha 16:8. Jag är imponerad av dig som kör den. Men det kanske tar ett tag innan man slipper suget. kanske man inte skall äta så sent de dagar man får äta för att inte skapa ett mönster vid viss tid. Kanske kan det vara en idé.
  • 17 december 2013 21:22
    Donnina
    Jag dricker just nu en balja te, det hjälper. Blir jag hungrig i alla fall så får det bli en balja till!
  • 17 december 2013 21:28
    mamselle
    te är en alldeles utmärkt lösning, vatten med citron är ok också. Om man gillar fänkålste och därmed lakrits smak så sägs det att om man dricker avkok på dessa frön stillar värsta hungern.

Logga in för att skriva en kommentar.