tiwesas blogg

98973

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

2 december 2013 10:23

Plus och minus

Först gick jag upp till 73 en vecka, veckan efter gick jag ner till 69,8; nu,efter en vecka till och en helt hysterisk ätarhelg, full med kakor, lussebullar och annat godisär jag idag uppe på 72,7. Mestadels tror jag att det är vatten, jag siktar på att vara nere på 70 igen tills fredag, min nya vägdag. Tills dess blir det striktlchf och 16:8, som jag har kommit på är ett rätt lätt sätt att leva, jag säger bara till barnen att jag ätit frukost innan de går upp och sedan äter jag normalt med dem resten av dagen! Så: 1400 kcal om dagen nu fram tills jag når mitt mål. Några felsteg kan man väl unna sig, men det är riktningen i alla fall. Siktar på 69,0 som ingångsvikt på det nya året.

Kommentarer

2 december 2013 11:36

tiwesa

Ja, jo, jag vet att många tycker att det är ett bättre sätt, men när jag försöker att inte hålla koll på vikten under perioder så går jag ALLTID upp i vikt, så nu försöker jag hålla koll tills jag når min målvikt, därefter ska jag försöka lära mig leva suntoch hålla vikten. Men så länge som jag fortfarande har mitt lätt ätstörda beteende känns det enklare att hålla koll än att låta bli.

Logga in för att skriva en kommentar.