icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.
6 november 2013 17:48
3

Punsch

igt värre att jag glömde rena underkläder när jag skulle gå till gymmet o träna och åka in till stan sen, så nu sitter jag här, kommando, och känner doften av killen mittemots kexchoklad. Min middag ligger färdigpackad i 2 burkar i väskan, bion (som jag ska på med kollegor) börjar 18:30, så finns inte någon tid att leta efter något tillräckligt nyttigt och ätligt i stan. Och nu tog den där j++*=+n mitt emot upp en japp. Jaja, vad är en bal på slottet, eller oj, jag menar en kexchoklad.

Kommentarer

  • 6 november 2013 18:07
    FrånNu
    Ler lite igenkännande! Hoppas du stod emot såna frestelser!! Min (äcklige) 9-åring bakade brownies nu i eftermidag....fruktansvärt gjort mot stackars mamma. Han själv hade karaktär och frös in hela formen.
  • 6 november 2013 22:02
    tiwesa
    Ja, men jag hade med mig lite 85%ig choklad som jag knaprade i mig sen. Och på lördag tänkte jag unna mig ett par bitar ljus choklad kanske. Eller lite chokladmousse. Får se vad vågen säger. Jag vill ju ha ett minus på måndag ;-)
  • 6 november 2013 22:03
    tiwesa
    För övrigt riktigt strongt att inte smaka av brownie, hembakt är ju det bästa som finns.

Logga in för att skriva en kommentar.