tiwesas blogg

99025

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

22 november 2013 20:17

Sabotör! Sabotage!

Jag är ju helt hysterisk! Jag har klarat hela veckan utan onödiga kolhydrater, och så idag, när jag ätit i stort sett nada hela dagen, eller snarare väldigt få kcal, så först moffar jag i mig ost o smör och sedan blir det middag - spaghetti och köttfärssås. Spaghetti! Och tror ni inte jag åt. Och åt och åt! Uppskattar att det var kanske 800kcal, men kan kanske varit mer. Fast lunchen var hur som helst mindre än vad som reggades, så även om jag gick över mitt önskade kaloriunderskott på -750 så tror jag inte att jag gick över min dagsförbrukning. Hoppas det i alla fall, men lär väl få se imorgon. På måndag ska jag äta en mini-magnum om jag fortfarande väger 70,x kg. Och innan 1:a dec SKA jag vara på 69,X. Ska, ska, ska!

Kommentarer

22 november 2013 20:18

tiwesa

Jag saboterar alltså för mig själc bär jag kommer nära att gå under 70, det var vad som åsyftades i rubriken.
22 november 2013 20:26

Eleganz

Man varför fixera på vikten för en dags intag av för mycket kolhydrater. Du har klarat hela veckan bra. Grattis och se det långsiktigt och glöm denna dag och gå vidare.
22 november 2013 21:17

Aneleh89

Håller med Eleganz, du har klarat hela veckan strålande, tryck inte ner dig själv för mycket på grund av dessa utsvävningar utan försök att dra lärdom av det istället. Vad var det som fick dig att göra som du gjorde? Om du inte ätit på hela dagen så är det inte så konstigt att det blev så okontrollerat, försök planera dagarna lite mer och se till att få i dig mat i ett jämnt intag under dagen. Lättare sagt än gjort, har själv saboterat för mig många gånger men det är vad man gör i det långa loppet som räknas. Lycka till!
23 november 2013 07:31

tiwesa

Tack för era kloka ord, jag hade ätit mig mätt på massor av mat, men sen kom det där suget, som gör att man fortsätter äta trots att man är mätt. Till slut sa min man, ytterst respektfullt, vilket gjorde att jag kunde ta det till mig, att du vet hur du sa att du inte skulle fortsätta äta bara för att den finns mat kvar? Nu är du inne på din 6:e portion. Sen måste jag ju säga att det var rätt små portioner, och kanske sammantaget 100g pasta, så imgen större utsvävnimg, inte som jag hade ätit för ett år sedan, men just känslan att man gör något inte för att man har bestämt sig utan för att man inte kan kontrollera sig själv - det är ingen positiv känsla. Men som sagt - måndag: mini-magnum-mandel, och det är planerat!

Logga in för att skriva en kommentar.