tiwesas blogg

99000

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

26 oktober 2013 09:32

Scones

Jag kan inte fatta att jag mular i mig scones. Trots att jag käbner mitt i att jag inte borde så fortsätter jag. Moff moff. Och så åt jag tokmycket tacos igår. Jag som skulle sikta på att komma under 72 den här veckan, nu kan jag istället vara glad om jag landar under 73. Jaja, två dagar kvar till veckovägning, och ännu längre kvar tills jul och nyår och resten av livet. Som mutt te sa: det är ju inte en garanti att nå målet snabbare för att man springer. Däremot så tror jag att det är en garanti för mig att jag slutar gå ner i vikt och istället börjar äta okontrollerat om jag aldrig får ha mina utsvävningar. Så, den här gången ska jag registrera allt jag ätit i alla fall, och tänka att det var värt det att bara gå ner 1 kg för att få äta scones och lite väl mycket tacos (fast utan bröd eller chips).

Kommentarer

26 oktober 2013 10:41

annika12

ja visst är man lite tokig , jag trodde man skulle klara att gå ner utan skriva in en enda måltid , hur bra gick det tror du , det gick inte alls, så blev jag sjuk och åt bara lite varje gång för att få lite energi till kroppen och se på tusan jag har gått Ner i vikt , nä nu jäklar ska jag sätta igång på allvar, ändrat min kost helt och hållet, men äter lite kolhydrater men skriver uoo varje måltid, det funkar jättebra.

Logga in för att skriva en kommentar.