tiwesas blogg

99023

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

18 november 2013 12:23

Som ett kärleksförhållande?

Nu, den här gången, har jag ju bestämt mig för att det är nu jag ska lyckas, så jag tänker att fast jag gått upp nu två veckor i rad och nästan är tillbaka på min inskrivningsvikt här så är ju ändå det viktiga att jag återvänder till "normalt" efter mina utsvävningar, för det är ju så det funkar. I ett kärleksförhållande också. Tänk om man skulle göra slut så fort man bråkat, och aldrig börja om, det viktiga är ju att man hittar tillbaka till vart man vill vara. Och det gör jag med min kost nu. Hittar tillbaka, och neråt. Hur har ni andra känt? Mig skrämmer det lite att gå ner under 70 känner jag, så lite har jag inte vägt på en sisådär 20 år, typ före puberteten, så jag tror att jag saboterade för mig själv för 2 v sen, och sen bara fortsätter jag i gamla invanda mönster. Men nu har jag blivit vuxen och slutar inte så fort något tar emot utan kämpar för att nå mina mål. Vad det än krävs. Nästan.

Kommentarer

18 november 2013 15:13

Rogann

Bra tankar Du har ; att inte ge upp Själv har jag också kommit ner till min edealvikt 61 kg Jag har heller inte vägt så lite sedan 30 år tillbaka Men nu börjar ju arbetet att behålla vikten Har tänkt 63 som tak, men det gick av bara farten Vad har du för kost o motion? Jag äter vanlig husmanskost med mindre portioner än jag åt förr. Promenader o cykling på motioncykel o lite dragningar i gummibandet för att bli av med gäddhäng o löst skinn Önskar dig massor av pepp Lycka Till!!!
18 november 2013 22:44

tiwesa

Tack :-) Jag kör typ LCHF, inte fullt så fett, men inte så mycket kolhydrater heller, och går på sats 3-4 dagar i veckan, mest på olika gruppträningar. Tränar på att äta mig mätt på mindre portioner, men inte alltid så lätt att mätta ögonen. Gott det låter med husmanskost - nu känner jag att jag måste laga något sådant snart, köttdärslimpa kanske? Smaskens!

Logga in för att skriva en kommentar.