tiwesas blogg

99007

Jojjobantare av guds nåde. Jag har nog alltid tyckt att jag har lite övervikt, ända sedan jag var i 10-årsåldern i början av 90-talet, och gick på viktväktarna första gången tillsammans med en kompis under andra året i gymnasiet - det var exakt hur skämmigt som helst, och superhemligt. Eftersom detta var före internets tid fanns det inte så många att låta sig inspireras av, men en tjej i vår skola hade gått ner 30 kg m VV. Jag vägde in på 81,6 om jag inte missminner mig. Över 80 i alla fall. Helt sjukt - tyckte jag då.
Jag gick väl ner några kilo och sedan gick jag upp dem igen - började på viktväktarna ett antal gånger och försökte ha ätstörningar, som andra, normala människor kunde ha. Så jag försökte att hetsäta, vad sägs om 10 småfranskor med off-brand-nutella? Enda problemet var att jag kunde inte riktigt kräkas, hur jag än försökte. Alltså gick jag upp i vikt, och några år efter denna episod vägde jag in mig på gymmet där mina kompisar tränade. Jaha, tresiffrigt!? Ja, det var ju verkligen inget vidare, en hel del träning den veckan gjorde att jag veckan senare var under 100-strecket, men sen uppehöll jag mig ett rätt bra tag över 90, ett par viktväktarvändor och jag kom ner under 80 t.o.m. Flytt utomlands och MYCKET choklad och mackor, och upp över 90 igen. Träffade en karl och gick ner till drygt 70, blev gravid, nästan 100, ammade - 72 kg, gravid - nästan 100 - ammade och kom faktiskt någorlunda i form - 71 kg. Mådde dåligt i 1-2 år och gick upp 12 kg. 83 kg alltså, och där började i somras, dagen efter midsommarafton började jag med LCHF för första gången i mitt liv, än så länge (mitten av oktober) har jag som minst vägt 72,3 kg, men är för närvarande uppe på 73,8 igen, försöker hitta på konstiga sammanträffanden som gör att jag EGENTLIGEN väger 72,3, men att jag bara har lite mer vatten i kroppen, men sanningen att säga var jag nog mer uttorkad när jag var på 72,3, och det går rätt långsamt om man fuskar lite då och då. Nu har jag i alla fall börjat träna, och unnade mig alltså rätt många stuvade makaroner (eftersom jag älskar det) till lunch. Försvarar mig (inför mig själv) med att "om jag inte hade LCHFat hade jag ätit mycket mer", och "jag ska ju ändå träna ikväll, så det gör inte så mycket om man äter lite mer än man borde av kolhydrater idag". Försöker träna bort det tänket. Tänker att jag ska köra en vecka med strikt LCHF. Med början imorgon.

2 november 2013 11:29

Tack <3

Igår när jag var nere så fick jag superbra tips på saker att göra istället för att följa min första insinkt att äta upp all choklad i kylen, det slutade med att jag åkte och besiktigade bilen och körde mitt träningspass som min PT lagt upp åt mig, körde 30 minuter crosstrainer på intervalläge, sjukt tungt. Hur som helst - efter träningen åkte jag hem till min syster som bjöd på japansk laxsallad (salmalax, tomat, gurka, wasabiruccola, avokado, riven morot och olivolja, sedan kan man hälla lite soya över alltihop, oväntad gott, rekommenderas verkligen). Sedan hade hon lite mörk choklad, oliver, gruyère och parmesan hemma, så vi åt lite av det. Och så pratade vi om det som FrånNu skrev i sin blogg: att så här hade vi inte ätit förr, kanske framförallt inte för 15 år sedan, men för min del även för 2 år sedan. Jag kunde lätt ha tryckt i mig en pizzeria-pizza med extra mycket topping, sedan en halvliter Häagen-Dazs "Pralines and Cream" eller varför inte Ben & Jerrys "Peanut Butter Cup" (mina två favoritglassar). Kanske ett par Dubbelplopp-lakrits eller en påse lösviktsgodis också. Och en halvliter cola. Gjorde en uppskattning av hur många kalorier det skulle vara att trycka i sig att det, och då blir det runt 5000, fast jag tror att det är att räkna i underkant, och igår (fortfarande säkerligen räknat i underkant, men ändå) blev middag och kvällsfika 800 kCal. Och då blev jag mer behagligt mätt, har fått i mig vitaminer, mineraler och antioxidanter. Och inte ett ton kolhydrater. Fast jag måste säga att jag trodde lätt att det skulle bli mer kalorier på mina gamla brakmiddagar. Det betyder ju att jag någon gång i förlängningen kommer att kunna äta pizza, glass och godis igen, bara inte i sådana förskräckliga mängder (och skippa läsken). Kanske typ sluta när jag är mätt?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.