Intervju och tankar om mat

Imorgon är det dags.. Dagen för intervjun är imorgon.. Jag har inte varit speciellt nervös utan tagit det hela med en klackspark, fram tills idag. Det här jobbet kanske inte direkt är mitt drömjobb, men det är ett fast jobb. Och jag vill inget hellre än att det ska bli mitt. Är så trött på livet som vikarie utan en fast inkomst och att alltid leva på alla kanske, om i fall att, eventuellt... Alla planer jag och min sambo har är så avlägsna pga ekonomin, allt är "i framtiden ska vi...när båda har fast jobb.." Det är dags för mig att få ett jobb nu!! Men som sagt, har inte varit nervös förrän idag. Mina tankar har inte varit på något annat än detta idag. Jobbet är på annan ort och mamma ska följa med mig dit. Först ska jag på intervjun och sedan ska vi kolla lite i affärerna på stan. Inte för att jag har råd att köpa något, utan vi ska bara ha lite tid tillsammans. Låter skit löjligt att min mamma ska följa med mig, men känns så bra att få det stödet. Nu menar jag ju självklart inte att hon ska följa med och hålla mig i handen eller så. Utan hålla mig lugn på vägen dit och bara vara med mig. Hatar känslan när man ska på intervju, vägen dit och när man väntar på att få komma in... Vet inte hur många gånger det känts som att jag varit på väg att pinka ner mig  

Dem senaste dagarna har jag också tänkt mycket på det här med att gå ner i vikt. Som jag skrev i mitt senaste inlägg så är det i teorin skit lätt att gå ner i vikt, men i praktiken är det inte fullt lika enkelt. Det jag vet som funkar för mig är att räkna kalorier och att träna. Jag har heller aldrig varit en person som tycker om att äta frukost. Kommer ihåg när jag var liten att min mamma bredde smörgåsar med apelsinmarmelad på och sedan tryckte hon ut figurer med pepparkaksformar för att försöka få mig att äta frukost. Jag klarar inte av att vakna på morgonen och att direkt äta frukost, jag behöver några timmar på mig att vakna till i kroppen. Dem gångerna jag äter frukost direkt är det som att maten växer i munnen på mig. Jag hade en period där jag försökte tvinga i mig frukost vilket gick sisådär, så började med att dricka en proteinshake istället som frukost och det gick ganska bra. Men sedan har jag återgått till att inte äta frukost och hålla mig lite mer till 16/8 tänket istället (även om jag för tillfället inte är så strikt på tider och maten)... Det funkar för mig och min kropp trivs och mår bra av det upplägget. Att tvinga i sig mat känns inget bra alls. Men som sagt jag har aldrig ätit frukost, men ändå blir folk lite oroade (är nog inte helt rätt ord att använda men nog det som är närmst till hands) tom min mamma tittar storögt på mig och säger "Men du måste ju få i dig något och äta frukost, du kan inte vänta tills kl 12".. Okej att det är typ 20 år sedan hon bredde mina smörgåsar men ändå.. Varför lever folk kvar i att frukosten är dagens viktigaste mål??? Det som är rätt för dig är inte rätt för mig.. Vissa vill köra enligt LCHF eller GI, och det är helt okej enligt mig. Andra kör soppor och shakes och det är upp till dem, så låt då mig välja själv.. Man känner ju själv hur man mår och hur kroppen reagerar.