Less på mig själv
Ibland blir jag fruktansvärt less på mig själv. Varför ska det vara så fruktansvärt svårt för mig att prioritera mig själv, min kropp och hälsa? Ett problem som väldigt många har tror jag. Den senaste tiden har orken och motivationen inte riktigt funnits till att gå ner i vikt. Att lägga fokus på mat och träning har jag bara inte orkat. Jag saknar fast jobb så jag får gå som timvikarie. Det tar på orken och energin när man aldrig kan planera sina dagar och hela tiden måste vara beredd på att kunna sticka iväg snabbt eller att en kort jobb dag plötsligt blir lång. Och ibland även dubbla pass om det krisar. Det är en stress som verkligen tär på mig. Jag söker alla jobb som jag skulle kunna ha chans att få inom rimligt köravstånd. Och nu har det äntligen gett lite resultat, i veckan ska jag få komma på intervju. Håller tummarna för att en av platserna ska bli min! Hade varit underbart att slippa denna stressen över när och om man får jobba och stressen över vår ekonomi. Visst vi klarar oss bra som det är nu, men vissa månader är extremt tajta om det dyker upp oförutsedda händelser.
Men sedan jag fick samtalet om att dem ville att jag skulle komma på intervju har tankarna gått på högvarv. Inte så mycket kring jobb utan viktminskning. För viljan finns, det är bara orken och den där extra lilla motivationen som saknas just nu. Det värsta är ändå att jag VET hur jag ska göra för att gå ner i vikt. Jag VET vad som funkar för MIG. Men ändå är det på ren svenska skit svårt att få till det. Första veckan går alltid skit bra. Inga problem alls egentligen för man är motiverad och taggad till tusen. Men sen från andra veckan och dem följande tre veckorna är så tuffa. Det börjar spöka i huvudet och man blir lat och bekväm och innan man vet ordet av det så är man tillbaka i sina gamla spår igen. Jag vet ju vad jag ska göra, men varför gör jag inte det då? Det är ju egentligen busenkelt, om det då inte hade varit för att huvudet inte hänger med.
Om ett par veckor ska jag till Ullared, hade ju som mål att ha gått ner till under 90kg tills dess. Men står och stampar på samma ställe som tidigare. Motivationen höll inte när det blev mycket jobb och stress. Och det gör mig så jävla less. På mig själv. Någonstans har jag ändå gjort ett medvetet val att det funkar inte just nu för mig. Och det känns ändå ok eftersom jag absolut inte vill hamna på en dålig plats igen som när jag var så stressad att jag inte sov på en vecka.. Men blir just less för att jag aldrig håller ut och kämpar mig igenom allt och når mina mål tills dess att jag har bestämt att dem ska vara nådda. Jag förstår mer och mer vad min sambo menar. Jag är super duktig på att snacka och vilja gå ner i vikt, men att hålla ut när det blir tufft där är det katastrof.. Och just det här med att jag nu ska åka till Ullared utan ha nått mina mål känns faktiskt inte speciellt roligt. För jag ville ha gått ner i vikt för att köpa kläder. Nu känns det liksom inte lönt eftersom dem antagligen inte kommer passa särskilt länge.. Men som tur är brukar jag sällan hitta så mycket kläder där.
Men rent allmänt så behöver jag rycka upp mig nu och satsa på mig själv! Räkna mina kalorier och få mina minus på vågen. Komma igång med träningen och börja må bra över mig själv. För om jag går tillbaka till förra året när jag åt bra, tränade ca 10 pass i veckan då mådde jag sjukt bra. Det var enkelt att hålla en bra kost och att gå till gymmet var kul och känslan varje gång man kunde öka vikterna på styrketräning var så häftig. Var stolt över mig själv och min kropp trots alla extra kilon. Dags att återgå till det. Att få vara stolt över sig själv, och börja ta hand om sig själv.
Gillar
Kommentarer
-
Jag kan helt ärligt säga att jag har aldrig i min jobbsituation känt mig diskriminerad pga min övervikt. Att jag saknar ett fast jobb har inget med min vikt att göra. Bara vilka jäkla tider det är på jobbfronterna och att jag är ung och det är hård konkurrens om jobben och att många som slåss med mig om samma jobb har mer erfarenhet. Jag tar faktiskt ganska illa upp av kommentaren om att jag skulle få ett jobb om jag gick ner i vikt. Verkligheten funkar inte så. Jag vet väldigt många "normal smala" människor som är arbetslösa. Så allt hänger inte alltid på vikten även om ni tror det.
-
Massa pepp till dig!! :-)
-
Ta ett steg i taget, så kommer du upp på banan igen! Pepp!
-
Bra skrivet... -
Du fixar det! Ibland är startsträckan längre, men väl på banan kan det gå åt rätt håll!
-
Överviktiga har svårare att få jobb (går dock inte i lag att säga man diskriminerats pga övervikten). Det är lättare att ändra sig själv än samhällets syn på överviktiga som lata. Kanske du kan tänka att dina chanser att få fast jobb ökar om du går ner till normal-smal?
pepp!
Logga in för att skriva en kommentar.