Relationer är kompliserade..

Skulle egentligen skriva detta inlägget på min blogg (iwannabeaskinnybitch.blogg.se), men då jag känner att jag inte kan skriva detta inlägget där pga vilka som läser den skriver jag här där jag vet att dem inte ser. Måste bara få ur mig och kanske även få lite tankar och synpunkter på det hela. Jag vet inte, måste bara få skriva av mig. Ingen att prata igenom det med just nu så.. Har en syster som är ca 10 år äldre än mig. Hon bor långt ifrån resten av familjen tillsammans med sin man och två barn. Nu är dem och hälsar på. Vi står varandra nära, fast ändå inte. Eller så är vi för nära. Jag vet inte. Ofta när de kommer på besök börjar vi bråka pga att vi ser olika på saker och ting. Då det alltid går ut över våra föräldrar har jag denna gången lovat mig själv att inte säga något som kan orsaka ett bråk. Men det blev ju fel redan första dagen. Var över en skit sak egentligen, men jag reagerade kanske lite väl starkt, men över en sak som inte var mitt fel. Jag hade all rätt i världen att bli upprörd då det påverkade hela min dag och planering. Hur som helst, jag bad om förlåtelse och hon godtog och allt verkade bra.. Följande dagar ställde jag upp med olika saker som att baka, städa, passa barnen med mera. För att jag ville göra något snällt, för att ställa upp. Jag antog att nu när de hälsar på skulle det bli tid till att umgås iaf en stund. Under tiden de varit här har dem lämpat av sina barn på alla andra och ägnat sig åt annat. Har inte pratat nånting, inte setts mer än vid några få tillfällen då vi ätit hela familjen. Hur som helst. Vid en situation idag när min syster klagade över att hon inte hunnit med att träffa vissa människor (som hon egentligen inte ens vill träffa) råkade jag bara säga att "Ja men det beror ju på hur man prioriterar". Fick då en kommentar om att jag redan första dagen de va här förstörde deras vistelse och gav henne hemlängtan. Uppenbarligen har hon inte förlåtit mig för det där som inte ens var mitt fel. Och antagligen känner hon kanske själv att det är fel att ha prioriterat att vara i skogen istället för att träffa dessa människor? Jag vet inte, men kändes verkligen som ett slag i magen när hon sa att allt är mitt fel. Hur kan det vara mitt fel?!?!? Konstigt att hon tycker det är mitt fel, men ändå låter mig passa hennes barn och fixa grejer åt henne. Känner mig totalt överkörd.. Jag har verkligen denna tiden hållt inne med mina åsikter för att inte skapa bråk, men ändå är allt mitt fel tydligen.. Liksom hur gick det till??? Jag vet att det jag kommer skriva nu låter hemskt, men jag längtar tills de åker hem så allt kan återgå till det normala. Är trött på att känna mig skyldig och överkörd.. Även om jag försöker säga något snällt för att försöka göra situationen bra igen tar hon det som en förolämpning och finner ytterliggare orsaker till att allt är mitt fel.. Blir så trött på detta!!! Tidigare gånger när vi bråkat har det blivit bra igen, men verkar inte kunna bli det denna gången..

6 november 2011 11:53

gittan52

"Syskonkärlek" ;) Är det inte typisk att syskon skyller på varandra istället för att stå för sina egna känslor?! Det verkar som om ni behöver börja umgås mer som vuxna än som 2 tonåringar. En syster som är 10 år äldre kan nog uppleva sig som en slags extramamma och tycka att hon ska "uppfostra" dig. Ni får börja träna på att respektera varandra som ni är och inte försöka ändra på varandra och framför allt inte skylla på varandra.

yatzys blogg

Relationer är kompliserade..

Kommentarer