Hej! Har en son, 11 år. Han har länge varit litet överviktig men eftersom han inte äter godis etc och dessutom idrottar väldigt mycket så har vi inte velat ta diskussionen. Har tänkt att det går över. För ca två månader sedan skulle jag beställa shorts via postorder till honom. Jag mäter honom kring midjan och inser att hans midjemått är88cm!! Då är han 148cm lång. Lika mycket kring midjan som mig, och jag är ju också överviktig. Vi vägde honom morgonen efter, enligt isoBMI låg han då precis på gränsen till fetma . Så vi kom överens med honom om att köra en period med ”nyttig mat” i lagom mängd. Vilket han i grund och botten förstår och är positiv till. Till midsommar hägrar dessutom en belöning för tre månaders hälsosam mat. Och så har vi väl tänkt fortsätta. Vi har även haft kontakt med en dietist och fått råd och rön vad gäller själva kosthållningen Han äter aldrig godis och numer tar han både i skolan och hemma ca halva tallriken med sallad. Smärtfritt, på några veckor gick han ner ca 3 kg. Nu ligger han sedan ca 5 veckor tillbaks i jämnvikt, vilket egentligen är bra för en växande person, men samtidigt så väger han ca 10 kg över det som för barn motsvarar BMI25. (Vilket han inte vet om). Han har just nu extra intensiv träning vilket gör honom extra hungrig och det kan ju få vem som helst att tröttna. Vi försöker erbjuda fiber och proteinrika mellis som han tvångsmässigt trycker i sig för att sedan ständigt ligga på om huruvida en isglass är ok, eller en macka eller … mamma jag är mer hungrig/sugen. När man ser på oss föräldrar och annan släkt så tror jag att han kommer att få leva med att passa sin vikt ”för alltid”. Och mitt största bekymmer är hur man ska ge honom en egen styrka/glädje i detta med nyttig mat utan att det blir bara vi som styr och att vikt/kosthållning blir en infekterad fråga Någon som varit med om nåt liknande och har erfarenheter, tips och knep att dela med sig av??
Engagerad
54 inlägg
Okej, jag är efter men... Danplutt, vad är du för en? " Räkna kalorier hela livet är absolut inte dumt. Motbevisa mig gärna med fakta!! Jag har rätt i allt jag skriver," Vad är detta för skitsnack? Vad som är rätt eller fel är upp till en själv när det kommer till kosthållning. Ja, det stämmer att det är kaloriunderskott som gäller, men du behöver inte alltid räkna för det. Menar du alltså att man ska gå omkring med en fickvåg resten av livet och hela tiden tänka på maten? Vad vill du ha för fakta egentligen? Vi är ju alla olika. Jag själv fick GROVA ätstörningar (anorexi & ortorexi) av att räkna kalorier och jag är knappast den enda. Man kan få en väldigt skev syn på mat av kaloriräknande så det är knappast till för alla. Hur kan man vara så fruktansvärt respektlös?