Lag Åskgrå-Isblå

Bra jobbat Ulrica!

Jag känner mig så himla omotiverad :( Jag tränar 4-6 dagar i veckan, träningen har alltid varit min grej och jag har synliga muskler till och med på magen (fast jag har fett också liksom...) Men med maten är det mycket svårare. Träna gör jag jämt för det tycker jag är kul, men att äta rätt = tråkigt. Jag äter inte SÅ onyttigt, men jag hittar ingen motivation till att stå över chipsskålen på fredagsmyset eller popcorn till bion eller glassen efter middagsbjudningen. Veckan har sju dagar, så som exempel kan man säga att jag 5-6 av 7 dagar känner mig snygg. Jag är ju inte tjock och kan ha "normala" storlekar, så då känner jag mig nöjd och är inte ett dugg motiverad att gå ner i vikt utan vill bara vara "lycklig". Men sen kommer den där sjunde dagen och jag ser bara all övervikt på vågen. Jag fattar inte hur jag kan väga så mycket i förhållande till hur jag ser ut och jag får skitdålig självkänsla. Så den sjunde dagen gör jag Biggest-loseranmälningar, slänger ut pastan, gör sallader och tackar nej till mer godis. Men det håller ju inte, för jag känner helt enkelt inte för det de andra dagarna. Nu blev det värsta livs-blottningen här, men är det nån som känner igen sig eller har något vuxet och bra råd? <3

Hej å välkommen MammaEva. Kul att du är på rätt köl igen :). Ibland orkar man helt enkelt inte ta tag i mer än en sak och då är det nog rätt att lägga annat åt sidan. Men som sagt kul att du är på gång igen :). Jättebra att du lagt in listan i BL-tråden. Jag har en påminnelse i telefon så jag inte ska glömma, men vem som lägger in den spelar ingen roll. Huvudsaken är att den kommer in :). Dith jag tror att det är ganska många som känner igen sig i det du skriver. Ibland kan det räcka med att komma igång med träningen för att känna sig lite "fastare". Sedan behövs det bara nått som stör å då är man som ett "daller" igen ;). För egen del vet jag att det både behövs träning och rätt kost för att jag ska nå mitt mål, men jag håller med om att maten är tuffare utmaning än träningen. Vi ska komma fram till de mål vi satt upp för oss själva. Vägen kommer att vara krokig, slingrig och med många gupp, men håller vi siktet rakt kommer vi fram :D PEPP!

Dith, kanske ska du reflektera över varför du vill det här? Motivation kommer även från vilja, är ditt hjärta inte helt med i viktnedgången så kommer du lättare "ge" upp. Jag menar, det låter som att du är nöjd med din kropp? Du säger att du har normala storlekar och muskler som syns igenom, varför ska du då gå ner i vikt? Om du tränar 4-6 dagar i veckan som du säger att du gör, så spelar antagligen vikten ingen roll i ett BMI-sammanhang. Muskler väger mer än fett! Vill du att musklerna ska synas mer, så är det någon slags bulk du ska göra och alltså inte tänka på vikt. Och, om du tycker det är tråkigt att äta, varför inte byta ut chipsen mot att tex dippa grönsaker, det är ju ändå tråkigt? Jag är tex helt tvärt om. Avskyr fysisk aktivitet. Om jag fick välja skulle jag ligga i sängen hela dagarna om titta på film. Jag har stora bröst, stor rumpa, stora lår och inga muskler syns. Kan inte köpa kläder på vanliga avdelningar, utan måste handla på "tjockis"-avdelningen. Som för övrigt har hemska kläder med paljetter och dylikt. Jag behöver gå ner i vikt. Jag ville unna mig lite chips häromdan men stoppade mig själv när jag såg hur mycket kalorier det innehåller, det är liksom inte värt det. Mitt sätt att gå ner i vikt måste vara att förändra min kost. Jag vet inte... känns liksom lite frustrerande att höra att du verkar ha en hälsosam kropp men att det istället är dina hjärnspöken som får dig att tycka att du är tjock. Eller har jag fått allt om bakfoten? Du kan klara av vad du vill, men sluta hänga upp dig på siffror osv, kör bara på och gör bra val så ska du se att det går bra.

Kraeks: både ja och nej. 80 kg för 170 cm ÄR alldeles för mycket men varken föräldrar eller kompisar tror på att jag väger så mycket. Jag vet att vikten bara är en siffra men att väga SÅ mycket är inte kul. Sen vet jag inte hur en "icke tjock person" ser ut idag för idealet är ju size 0 och där är jag inte.. Men jag har oftast stl 29 i jeans, aldrig större än M och i genomsnitt 38... Jag är inte smal men jag känner mig inte tjock. Förutom dendär sjunde dagen oxh det är då jag typ ligger oxh har ångest och vill gå ner till 60...

Enligt mig så är en "icke tjock person" någon som har stl 29 i jeans, aldrig större än M och i genomsnitt 38. Men idealet ser ju olika ut för alla och jag tycker att man aldrig ska gå efter någon annans ideal, dvs size 0 som du tror att allmänheten strävar efter. Vad är det som inte är kul med att väga 80 kg om du får på dig kläder i de storlekarna? Jag tycker att det låter högst hälsosamt att köpa de storlekarna för din längd. När jag var normalviktig så hade jag stl 30-31 i jeans och M och 38, och då är jag 160cm. Kanske låter klyschigt, uppenbart och lättare sagt än gjort, men det finns ingen mening med att ligga och ha ångest över att man vill gå ner. Går ner gör man om man kämpar för det, inte genom att ligga och ha ångest.

Precis det pepptalk jag behövde. Vad snällt att du tog dig tid att svara! Ibland behöver man bara ventilera sina tankar och känslor. Personligen, som svar på din fråga, tycker jag att det känns lite pinsamt att väga 80 kg. Inte för att jag tycker att det är fel så, men nästan alla mina kompisar väger mycket mindre även om de ser "tjockare" ut än jag, och till och med min pojkvän väger runt 5 kg mindre än vad jag gör. Det känns bara "fel". Normalt BMI för mig skulle vara att jag vägde mellan 60 och 65. Då skulle jag gå ner 20 kg. Börjar undra vad som skulle finnas kvar på mig då... Det åtestår att se ;)

Än en gång, du måste alltid utgå ifrån dig själv. Det känns som att dina hjärnspöken är baserade på vad andra tycker eller hur andra ser ut eller väger. Är dina kompisar lika långa som du? Om de är det, så har du säkert mer muskler än vad dina polare har iom att du tränar 4-6 ggr i veckan. Killar har mindre kroppsfett än vad tjejer har så att börja jämföra med killar är meningslöst. Idealvikt enligt BMI för dig är 72-60kg. Men kom ihåg, tex den BMI-räknaren jag använder säger: "Notera att BMI kan ge en missvisande bild av din viktstatus allt beroende på din kroppstyp.". Så ännu en än en gång, skit i BMI, skit i vikten, fortsätt istället träna som du gör och se till att äta hälsosamt! Nu låter det kanske dumt att jag säger åt dig att skita i vikten eftersom du är med i mitt BL-lag. Haha. Men jag blir skraj när brudar har ett skevt kroppsideal och en skev kroppsuppfattning. Det handlar inte om att man "ska" se ut på ett visst sätt eller "ska" väga en viss vikt. Så länge du bortsett från utomstående faktorer mår bra, är hälsosam och får på dig de kläder du vill ha så ser jag inget problem? Fortsätt ventilera. Jag svarar mer än gärna. I och med allt detta säger jag inte att du ska sluta kämpa, om du tycker att du borde gå ner, så fortsätt. Men gör det för DIN skull, och för att DU vill, inte pga någon annans vikt, normer, etc etc. =)