Satte in en tråd på LCHF, men egentligen är det kanske bättre att ha en tråd för hur ni drömmer om att eran diet ska vara när ni nått målvikten. Jag är nu där 63 kg lättare och med 63 kg kvar. (dom ska vara kvar) Nu vill jag fixa det här utan att jojobanta mer i mitt liv. Hur många av er har egentligen tänkt på hur era matvanor ska se ut när ni är i mål. Jag kan inte tänka mig ett liv utan potatis. Vill helst kunna äta lite mer onyttigt på helgerna och vara striktare på veckorna. Men hur många här har egentligen tänkt på hur livet ska vara när ni är i mål?? Det är är nog så viktiga frågor och ska vi lyckas tror jag att det är viktigt att ta en riktig funderare på den saken. Annars så kommer vi fortsätta att föda alla bantningsexperter livet ut :)
Veteran
5155 inlägg
Jag är nog inne på pottpotts linje. Jag har hellre kul och mår gott i 80 år än skittrist och är opti i 100. Äta gott, dricka gott - ibland. Springa för att jag blir glad av det. Hålla mig smal för att jag trivs med det. Äta linsgrytor för att jag gillar det. Och goffa pizza och ta mig ett gäng pilsner och en stadig whisky. Det är också en del av livet. Stunder av lycka :) Och eftersom jag faktskt varit smal eller normalviktig i stort sett hela mitt liv, utan att tänka så mycket på det, så tror jag att bara jag hittar tillbaka till det så fixar sig resten. Balansen - den eftersträvansvärda. Som för mig är att ibland vara 0 och ibland 100. Men inte 50 hela tiden. Det är inte balans för mig. Det är leda.
Man ska leva, må väl. Målet nått, sen gäller det att tänka klokt kring resten av livet. Dieter är inte för alltid, man orkar inte. Hur bra man än är. Bättre att hitta en balans (som Bummlan säger) . kram
jag är nog helst inne på att må gott och ha det kul vare sig jag blir 80 eller 100 :) Och jag tror inte heller att du Bummlan har dessa problem med balansen eftersom du inte har varit överviktig speciellt länge i ditt liv. Hoppas verkligen och tror att du kommer fixa det hela vägen med pizza och pilsner nån gång ibland :)
Ja, ibland får det bli. Och min stora utmaning är ostmackor. Jag älskar ostmackor!!!
Ät ostmackor då!
Men jag slutar ju aldrig. Det blir hur många som helst. 0 eller 100 :) Jorå, periodvis kan jag äta en eller två om dan och vara nöjd och glad över det. Sen spårar det ur och då blir jag ledsen. Och det är inge bra!
spring mer när du äter massor av mackor istället :P
Det är det här som du ska lära dig hantera nu Bummlan :)
Det är en bra idé, om den höll. Grejen är att jag springer ju inte när jag blir ledsen. Det gäller att hitta den förbannade balansen igen. Och sen är det nåt konstigt. Ju mer jag springer, desto mindre intresserad av att stoppa saker i munnen blir jag. Som om kroppen är glad och nöjd ändå. Men jag VET, man måste äta när man springer. Så då gör jag det. :)
Precis, Thyndra. Äta för att leva, inte leva för ostmackor :)