Satte in en tråd på LCHF, men egentligen är det kanske bättre att ha en tråd för hur ni drömmer om att eran diet ska vara när ni nått målvikten. Jag är nu där 63 kg lättare och med 63 kg kvar. (dom ska vara kvar) Nu vill jag fixa det här utan att jojobanta mer i mitt liv. Hur många av er har egentligen tänkt på hur era matvanor ska se ut när ni är i mål. Jag kan inte tänka mig ett liv utan potatis. Vill helst kunna äta lite mer onyttigt på helgerna och vara striktare på veckorna. Men hur många här har egentligen tänkt på hur livet ska vara när ni är i mål?? Det är är nog så viktiga frågor och ska vi lyckas tror jag att det är viktigt att ta en riktig funderare på den saken. Annars så kommer vi fortsätta att föda alla bantningsexperter livet ut :)
Veteran
5155 inlägg
Saken är den, att när man är ledsen, det är då man ska springa. Endorfinerna bidrar med lycka... räddar mig numera.
Springa är det allra bästa mot depression, men det gäller att få fart på fötterna innan det gått för långt med låsningarna. Hinner jag innan så är det rena rama uppåttjacket. Det är en av anledningarna till att jag springer. Ingen annan fysisk aktivitet ger mig såna frihetskänslor och lugn i kroppen och knoppen. Men man ska inte titta på biljakter när man springer på löpband. Det gjorde jag ikväll, och höll på att ramla av :)
Jag måste lära mig springa.....ett steg i taget :)
Precis Thyndra, ett steg i taget :) Och du bungyjumpar ju. Det skulle jag aldrig fixa. Jag skulle snubbla på pinnarna. Och du springer ju med vovvarna på agilityn. Det är flera steg ;)
Läst vad ni skrivit, jag är ju inte riktigt i mål än.... Vet inte om jag kommer dit jag vill heller men ska ge det en ärlig chans! Men jag har alltid sagt att tanken med min vikt nedgång är inte det att jag ska vara så smal så man aldrig kan ljuta av livets goda, men jag vill kunna njuta av det någon gång och då menar jag att jag ska kunna njuta utan att sitta och räkna kcal. Jag vill kunna äta något riktigt sliskigt och onyttigt men ändå ha kvar insikten att dettta var ok, men att det inte kan ske varje dag. Utan någon gång då och då: Sedan kommer jag att ramla dit i något frosseri anfall, man är ju mänsklig!!!! Men det är viktigt att acceptera att man inte är perfkt, gjort är gjort och man får ta det och göra det bästa av situationen. Kanske kroppen till och med behöver det. En skillnad för mig är att jag tänker efter mer före, behöver jag äta detta, är jag hunrig eller sugen, vad gör det min kropp hur mycket behöver jag träna för att få bort detta- Och vet jag att vi är bort bjudna på helgn så tränar jag mer den veckan för att kunna njuta lite extra. Sedan är jag helt övertygad att man kommer ha sina ups and downs under livet, men jag har lovat mig aldrig mer över 70 kg. Kanske fegt men ändå tufft! Man ska ju leva upp till det! Kram på er, och tänk på att vi har stöttning i varandra här! Tror aldrig jag fixat det utan sällskap och stöd!
Hoppas att ni alla läser den här tråden och skriver i den. Tänk efter hur ni ska klara av att bli kvar på en vikt där ni mår bra. Jag tror att många inte ens på allvar försöker att komma ner på idealvikten pga man inte vet hur man ska kunna tackla det nya problemet med att hålla vikten. Det är bättre att stanna kvar med sina problem med jojobantning som man är van med och kan både straffa och belöna sig själv med jämna mellanrum.
SKSKSK, du gör det så bra när du hela tiden delar med dig av dina problem och får åtminstone mig att tänka till på vad jag själv skulle vara nöjd med och hur jag skulle tackla det. Fislisa, det här fixar vi tillsammans. Jobbar på att ha intressanta frågor och stöttar varandra.
Thyndra, tror du har en poäng där. Det är mycket lättare att gå ner i vikt än att hålla den. Och om man aldrig tar sig till målvikten så behöver man inte brottas med allt det där det innebär att på allvar skaffa sig nya vanor. Nu talar jag ju utifrån egna erfarenheter, men jag tror att det finns fler som delar dem. Det är enklare att få förståelse när man tackar nej till något som bjuds när man säger att man håller på att gå ner i vikt, än att säga att man försöker behålla vikten. Speciellt om omgicningen varit på en ett tag om att man blivit "såååååååååå smal". Och likadant för en själv. Det är enklare att avstå från dessertosten en sketen tisdag får att man har ett mål än att avstå för att man ska uppnå status quo. För det är ju det det handlar om. Inte att komma till ett mål, utan hålla sig kvar vid det. Och jag tror att våra hjärnor är skapta för att ta oss till uppsatta mål och att de gillar utveckling, liksom. Men har svårt att hålla sig till vardagen. Den vill ha spänning och utmaningar. I alla fall min :) Och det kan ta sig, minst sagt, märkliga uttryck ibland. Sen skulle man ju önska att den kunde tycka att rutiner vore en utmaning som hette duga. Men det tycks den bara tycka är skittrist :)
Jag är helt övertygad om att vi har rätt Bummlan. Att hålla sig till rutiner är ju så trist ;) Det finns alltid andra som inte är såna men dom tror jag inte ens finns med på md. För det är ju en anledning till att vi är här, och jag tycker absolut att vi ska dela med oss av våra tankar när det gäller att bibehålla vikten och välbefinnandet precis som vi gör när vi kämpar med att gå ner i vikt.
Jag gör ingen skillnad på vardag och helgdag, vad räknas till exempel semester som? Själv klarar jag nämligen inte av att "spara" mig för att kunna "festa" vissa dagar och andra inte, det urartar bara (ibland kanske man vill förgylla en måndagskväll oxå? Och sedan är bjudning på onsdagskvällen. Och så vidare!). Sedan verkar jag ha haft tur med min omgivning: aldrig varit med om någon som försökt truga eller tvinga i mig något jag har tackat nej till. Har inte behövt förklara mig heller. Så jag äter bara det jag själv vill stoppa i mun & mage, varje dag :-).