icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Välkommen!

Som 50+ har jag äntligen förstått att mitt förhållande till mat alltid varit komplicerat. Redan som liten kände jag mig tjock och klumpig (fast jag egentligen inte alls var det). Mamma tjatade ständigt om att jag var för tjock, köpte gördlar för att hålla in magen, tog mig till doktorn för att kolla ämnesomsättningen och fick skäll av doktorn (förnedrande för en känslig ung flicka i förpuberteten). Jag flyttade hemifrån som 17-åring, blev vegetarian en period. Slutade äta. Tyckte jag var ofantligt tjock när jag vägde 48 kg och såg ganska utmärglad ut. Blev så småningom normalviktig. Gick upp 20 kg med varje barn (3 st) utan att gå ner lika mycket. Var ändå ganska nöjd med att väga runt 72-73 kg. De senaste 10 åren har vikten bara gått upp. Jag har varit sjukskriven i utmattningsdepression och arbetar 75%. Håller på att kräva en diagnos på fibromyalgi och försöker hitta ett sätt att leva och må bra.

Bloggar om böcker och stickning och annat smått och gott på Min Hylla. http://www.minhylla.blogspot.com
27 mars 2011 09:23

Ganska ok

Jag kom aldrig ut och rörde på mig i går... Jag var SÅÅÅ trött och hade ont och dessutom migränkänningar med obehagligt vagt illamående, vilket dessutom gör mig sötsugen. Fast jag äter inte sötsaker för det om något triggar min migrän. Nåväl, idag mår jag bättre och ska försöka komma iväg på både promenad och yoga!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.