Amsas blogg

46469

Välkommen!

Som 50+ har jag äntligen förstått att mitt förhållande till mat alltid varit komplicerat. Redan som liten kände jag mig tjock och klumpig (fast jag egentligen inte alls var det). Mamma tjatade ständigt om att jag var för tjock, köpte gördlar för att hålla in magen, tog mig till doktorn för att kolla ämnesomsättningen och fick skäll av doktorn (förnedrande för en känslig ung flicka i förpuberteten). Jag flyttade hemifrån som 17-åring, blev vegetarian en period. Slutade äta. Tyckte jag var ofantligt tjock när jag vägde 48 kg och såg ganska utmärglad ut. Blev så småningom normalviktig. Gick upp 20 kg med varje barn (3 st) utan att gå ner lika mycket. Var ändå ganska nöjd med att väga runt 72-73 kg. De senaste 10 åren har vikten bara gått upp. Jag har varit sjukskriven i utmattningsdepression och arbetar 75%. Håller på att kräva en diagnos på fibromyalgi och försöker hitta ett sätt att leva och må bra.

Bloggar om böcker och stickning och annat smått och gott på Min Hylla. http://www.minhylla.blogspot.com

28 april 2011 08:14

Inte går det fort inte...

Vikten samma som förra veckan, midjemåttet likaså men höftmåtten en cm mindre. Det var helt ok att simma i går i alla fall. Jag var väldigt stel och fick ont i händer, fötter och knän. Dessutom fick jag sådana där brännande sensationer på olika hudpartier. En lite kvällspromenad med vovven blev det också. Jag var på gynkoll och pratade med min gyndoktor om livet och hälsan. Hon påminde mig om att den medicin jag äter förstärker hungerkänslorna. Hon tipsade om en medicin som kan dämpa dessa. Jag ska till vanliga doktorn idag och ska prata med honom om medicin i allmänhet. Om jag ska kunna fungera på jobbet måste jag ha något som gör att jag sover bättre. Sen vill jag ha en diagnos - och all hjälp jag kan få.... Få se hur det går ?!?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.