icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Välkommen!

Som 50+ har jag äntligen förstått att mitt förhållande till mat alltid varit komplicerat. Redan som liten kände jag mig tjock och klumpig (fast jag egentligen inte alls var det). Mamma tjatade ständigt om att jag var för tjock, köpte gördlar för att hålla in magen, tog mig till doktorn för att kolla ämnesomsättningen och fick skäll av doktorn (förnedrande för en känslig ung flicka i förpuberteten). Jag flyttade hemifrån som 17-åring, blev vegetarian en period. Slutade äta. Tyckte jag var ofantligt tjock när jag vägde 48 kg och såg ganska utmärglad ut. Blev så småningom normalviktig. Gick upp 20 kg med varje barn (3 st) utan att gå ner lika mycket. Var ändå ganska nöjd med att väga runt 72-73 kg. De senaste 10 åren har vikten bara gått upp. Jag har varit sjukskriven i utmattningsdepression och arbetar 75%. Håller på att kräva en diagnos på fibromyalgi och försöker hitta ett sätt att leva och må bra.

Bloggar om böcker och stickning och annat smått och gott på Min Hylla. http://www.minhylla.blogspot.com
19 maj 2011 09:03
2

Tårta, kaka, glasstårta....

Nackdelen med att fylla år kanske skulle varar att man får tårta, men jag VILL INTE behöva känna så. Man måste ju få leva också och får fira ibland. Fast det är väl det där "ibland" som är nyckelordet. Ibland blir "ibland" inte alls ibland utan lite för ofta... Nåväl. I morgon får jag svar på mina prover och kanske en Fibromyalgidiagnos. Jag funderar på att få en remiss till dietist och sjukgymnast - kanske kan man den vägen få lite koll och lite pepp? Ha en bra dag alla ni som kämpar!

Kommentarer

  • 19 maj 2011 14:24
    Solei
    Ja visst är det en svår balans att hålla... Men jag tycker att den här sidan är till stor hjälp att se när ibland blir för ofta och vågen förståss ;-) Låter som en god ide att få en remiss, önskar dig stort lycka till. Peppkram från mig!
  • 21 maj 2011 12:29
    Jag håller med dig. Man måste "få" unna sig något gott ibland, men det gäller ju att "ibland" inte blir alldeles för ofta. För tillfället går vikten åt rätt håll för mig. Jag försöker äta nyttigt, men till och från har jag ju mumsat i mig glass och annat kaloririkt. Det försöker jag kompensera genom att röra mig mycket. Stegräknaren och moptionsutmaningen här på matdagboken har varit till stor hjälp. Jag hoppas att du inte bara har fått din diagnos, utan också börjar få den hjälp du behöver.

Logga in för att skriva en kommentar.