Nu jävlar!

Ja lite högfärdig kan man ha en tendens att vara när man är smal och inga problem med vikten har. Jag har själv upplevt det, jag har själv varit den naturligt "anorektiska" bruden som inget fett fastnat på, trots oregelbundna mattider och massor av onyttigheter. Efter tre barn hade jag nått min idealvikt, jaghade äntligen gått upp till 58. Det kändes bra och jag kunde använda uringat som alla andra utan att urringningen hamnade nere vid naveln. På den tiden var jag nog lite högfärdig. "ser man att man blir tjock då är det ju bara att banta, kanske röra på sig? Eller rentav bara sluta äta massa skit som man inte kalrar av!" Enkelt att säga, verkligen, men ack så svårt att lyssna på mitt smala jags råd och tips. Den smala jag förbyttes i en överviktigt jag med den fjärde gossen. jag gick upp 30 kg och alla kilon har inte försvunnit kan jag säga. Lika rörlig är jag inte heller med fyra barn istället för ett, två eller tre. Nu har jag märkt att mina 72 kilo lavinartat har ökat under bara några veckor till 75 och det ser ut att inte bli ett stopp på detta. Inte mycket kanske en del säger, men jag kan försäkra att för mig är min ringa övervikt mer klädsamt på andra än på mig... Jag kan inte heller längre skylla på mina barn, den äldsta är 22 och den ynsta är åtta år. Jag har också turen att jag har en underbar make som lagar all mat och det gör han dessvärre bra. Men nu har jag äntligen fått med mig honom på detta upptåg att faktiskt bli mindre i omfång, för hälsans skull! Nu ska här räknas kalorier.

Kommentarer

16 februari 2012 08:52

kaffe247

Välkommen i gänget!
16 februari 2012 10:04

misan

Märkligt med dethär du beskriver om hur mkr fördomar man har om det man själv inte har någon erfarenhet av! Min sambo är den naturligt deffade typen, tränar mkt oxå, men har en oförskämt bra förbränning. han har samma inställning som du hade tidigare, att det "bara är att gå ner i vikt". sen skulle han själv testa i tre veckor att äta mindre kolhydrater för att se om det hjälpte honom att bli mer uthållig i sina idrottssatsningar samt minska hans aldrig hämmade aptit. tre dagar klarade han och sen så fort det blev fikabröd till helgen kunde han inte stå emot fem minuter! vet inte om han kom till någon insikt om vilken stark kraft mat och ätande är och att det är lättare sagt en gjort att ändra 30 år invanda beteenden! vi har säkert alla områden där vi behöver inse våra fördomar iof! men välkommen hit och lycka till!
16 februari 2012 10:41

AnnelieT

Tack så hjärtligt!

Logga in för att skriva en kommentar.