Äru tjock eller?!

Jag satt i godan ro i en högryggad soffa på universitetet och jobbade på min dator. Vid bordet mitt emot slog sig två unga män ner. De förde någon form av diskussion, jag lyssnade inte så noga. Rätt som det är utbrister den ena med indignerat tonfall: ÄRU TJOCK ELLER?! Du tror väl inte jag har snott din bok?! Jag tyckte detta var en intressant, men kränkande, formulering. Av hans tonfall, min och gester att döma, betydde detta "äru tjock eller" samma sak som "är du helt dum i huvudet" Med andra ord Tjock = Dum i huvudet. Jag funderade en stund på om det kanske var så att detta "tjock" var någon förkortad variant av "tjockskalle" men tyvärr verkade det inte vara så. Jag erkänner att jag skrev mindre på min dator och lyssnade mer. För denne unge man var tjock ett av de värsta skällsorden, insåg jag efter att ha hört hur han totalt gjorde ner sina kvinnliga kurskamrater baserat på deras vikt. Han kunde inte begripa hur den eller den kunde ha klarat tentan för hon var ju så (ursäkta uttrycket) jävla fet och bara vräkte i sig hela tiden! Och den där fläskiga kossan Anna (fingerat namn) hade försökt flirta med honom på kåren i helgen! Han, den stackars kraken, höll på att spy rätt ut ju! Jag låter hans åsikter stå för honom och jag tror inte han är en representativ representant för sitt kön, sin ålder eller sin nationalitet. Men kanske för sin kultur? Vi är rädda för att vara tjocka, feta, fläskiga och överviktiga. Överallt läser vi om hur farligt det är med övervikt, att fetma dödar och att man ska vara smal för att ses som framgångsrik. Staten bekostar överviktsoperationer och massor med människor hoppar på och ska äntligen bli smala och framgångsrika. Unga flickor svälter sig till utmärglingens gräns för att passa in. Barn blir påhoppade av skolsköterskor om de väger något kilo för mycket och vuxna tjockisar har svårare att få jobb. Övervikt är farligt, ingen tvekan om saken. Både fysiskt och psykiskt. Det fysiska har varje människa möjligheten att göra något åt, genom att äta rätt och motionera regelbundet. Men det psykiska? När människor fryses ut ur grupper, blir sedda ner på och hamnar i underläge vid första anblicken bara för att de har några kilon för mycket? Vad gör man åt det? Hur fixar man de skadorna på självförtroendet? Hur får man de här människorna att våga leva och vara sig själva när de inte är accepterade som de personer de är? Sitter vårt värde i vikten vi har? Är det vad dagens kultur vill förmedla? Jag hoppas verkligen inte det.

3 juni 2013 14:52

Vorpax

Dagens tankeställare, väldigt intressant skrivet! :)
3 juni 2013 14:53

Asja

Tack!
3 juni 2013 15:13

elinnnc

Men fy!
3 juni 2013 16:02

sasssyy

usch ja... jag minns för en massa år sedan då jag (utan att varit gravid innan) hade min toppnotering på vikt...117 kg och jag gick på en gata i min hemstad och mötte två killar något äldre än jag.. jag var 22-23 då de kunde vara runt 30 och den ena tittar på mig med avsmak och utbrister -Jamen fy fan.. vet du om att du är feeet?? Tack gode gud så fann jag mig...jag lutade mig fram tog hans hand i min och placerade mitt ansikte väldigt nära hans och sa med lugn och väldigt stadig röst: TUUUUSEN tack kära du för att du talade om det.. jag har alltid undrat varför jag inte kommer i storlek 36 men nu vet jag, för du var ju såååå smart som märkte detta...tack som fan. Sen gick jag... hörde att jag fick någon nedlåtande kommentar när jag gick, att jag inte bara var tjock utan "tjock i hövvet också" som man säger hemma.. fy fan vad det gjorde ont i mig men jag är glad att jag fann mig...
3 juni 2013 16:05

Asja

Det var förbaskat bra gjort av dej, att finna dig så raskt! jag fick en gång höra på krogen att man inte skulle dricka när man är gravid (vilket jag ju inte var) och svarade något i stil med att jag är inte gravid bara tjock! Den killen hade iallafall vett att skämmas!
3 juni 2013 17:24

chicha

Dagens tankeställare var ordet, sa Bull.

Asjas blogg

Äru tjock eller?!

Kommentarer