3 juni 2013 08:13

Jag skäms!

För de flesta av er är jag totalt okänd; jag har väl inte varit aktiv här på snart ett år. Och ni som minns mig har nog uppnått era mål eller är i varje fall väldigt nära (hoppas jag). Mitt eget mål har blivit mer avlägset. Det är med sänkt huvud och kinder blossande av skam som jag erkänner att jag fallit för drogerna socker och fett. I kombination med ett konstant frossande har de gett mig 14 nya kilon. Jag som hade 6 kg kvar till målvikten har nu hela 20 kg kvar dit. Jag har, som ni förstår, inte vägt mig på ett tag. Började inse att jag fläskat på mig när orken inte längre fanns till vardagliga göromål (jag är trött och ska bara vila en stund...) samt att istället för att köpa nya tröjor börjar tycka att poncho är ett användbart plagg i alla situationer som kräver en värmande överdel. JA, jag har stoppat huvudet i sanden (eller i chipspåsen) och inte velat se eller ta tag i problemet! Jag har egentligen ingen motivation nu heller, men jag hoppas kunna uppamma den här hos er och komma igång med viktminskningen som jag så väl behöver göra nu. En positiv sak är att jag iallafall inte har tappat motionsbiten. Jag promenerar mer regelbundet än innan jag började viktresan och jag tycker det är skönt. Förr hatade jag att röra på mig över huvudtaget men nu njuter jag av att promenera! Í mitt skafferi finns måltidsersättningspulver för tre dagars heltidsdrickande och jag ska försöka att klara mig i dessa tre dagar för att kicka igång viktraset. sedan får det bli kaloriräknande!

Kommentarer

3 juni 2013 08:18

lejonell

Välkommen tillbaka. Ingen mening med att anklaga sig själv, nu är det såhär, och den enda vägen är framåt.
3 juni 2013 08:25

Asja

Tack! Det känns inte roligt att erkänna ett nederlag (eller att ha gått upp i vikt) men nu är huvudsaken att jag tar tag i detta!
3 juni 2013 08:28

lejonell

Man kan lära sig något av sina misslyckanden också. Fundera på vad det var som gjorde att du började stoppa huvudet i sanden när du försvann härifrån. Det svåra är inte att gå ned i vikt, det kan vi allihopa redan. Men att ändra förhållningssätt till maten för livet, släppa tron på den snabba fixen... DET är svårt.
3 juni 2013 08:37

SandyC

Jag minns dig. :) Bakslag har vi alla. Tänk på det bra som du gjort!
3 juni 2013 08:38

Asja

Lejonell: Jag har funderat på det där redan tidigare och jag tror att det först handlade om en slapphet "jag kan äta det här idag, så skärper jag mig imorgon" för att sedan, när jag omedvetet insåg att jag går upp i vikt, blev till ett rent trots mot mot själv; "jag duger som jag är och äter vad jag vill. Det är gott och jag ska unna mig" Innerst inne vet jag ju att jag gör mig själv en otjänst genom att äta fel, men hjärnan är duktig på att manipulera mig för att få sitt socker :-)
3 juni 2013 08:39

Asja

Elisab60: Jag hoppas att jag är en trevlig typ, jag försöker i alla fall! SandyC: Tack!
3 juni 2013 09:44

Tellemor

Du är långt ifrån ensam om det där, det tar sin lilla tid att få de bra rutinerna på plats. Själv har jag varit i mål flera gånger, det är bara att bita i det sura äpplet och komma igen. Heja på!!
3 juni 2013 10:14

kaffe247

Hej igen =) Jo hjärnan är ytterst slug på att manipulera vad det gäller att få som hon vill. Det finns alltid en eller annan orsak till varför man får äta vad man vill ;) Alla vi som minns dig har nog inte heller nått vårt mål. Jag t.ex står nu och stampar på samma vikt vecka ut och vecka in, efter ex antal toppar och dalar i vikten. Nu tar vi nya tag och blickar framåt =D
3 juni 2013 10:31

mita0822

Hallå där!! En till som är kvar. Rätt så skoj att du dök upp idag, jag var inne och tittade på din sida igår. Undrade vart du tagit vägen. Välkommen tillbaka ska jag väl säga, tror nog att du kommer igen du har en liten kämparglöd inom dig. Som Kaffe 247 säger, vi som inte nått vårt mål kommer ihåg dig mycket väl :-)) Tror inte att jag kommer att nå mitt mål, men kanske en massa delmål kan göra det lite bättre. Så, nu drar vi igång igen, sommaren är väl bra med en massa nyttiga grönsaker och bär.
3 juni 2013 10:33

Asja

Hej Kaffe och Mita! Kul att "ses" igen! Nu kör vi så det ryker!
3 juni 2013 12:02

anettyn

Perfa att du gillar dina promenader! Tänk efter när du var lagom stor, hur du gjorde då, hur du åt då osv. Det kan ge en tankeställare och en guidning, så är det iaf för mej. Man mår olika i perioder, då blir det knas ibland, sånt är livet. Men för att få ett rikt eller behålla ett rikt liv, så behövs det att vi tar hand om oss, annars kan vi dö i förtid. Min mamma blev 63 och hon hade väl typ 105 kg på 170 cm höjd. Hon åt mackor med vansinnespålägg såsom honung, rödbetssallad och sill! Jag tänker på henne när jag behöver kraften att få till det, så mitt liv blir mer aktivt både m föda och rörelse. Pepp på dej!
3 juni 2013 12:24

Asja

När jag var lagom stor var jag dessvärre olycklig. Jag har vägt lagom mycket under två perioder av mitt vuxna liv, båda gångerna har detta föregåtts av en separation som tagit hårt på mig psykiskt. Jag har alltså varit så olycklig att jag inte ens har tröstätit vilket jag brukar göra när jag är ledsen! Så jag tackar för tipset men tror jag låter bli att följa det, hehe :-) Däremot just det där med att dö i förtid eller att bli allvarligt sjuk, det är en finfin morot för jag är skiträdd för att dö ;-)
3 juni 2013 12:40

anettyn

Kan tillägga att jag för egen del menade just rent fysiskt, hur du betedde dej då du var normalviktig. Nånting gjorde du rätt! Trots psykiskt dåligt mående. Jag fick reumatism i januari i år, det innebär mkt ont i leder-det är ytterst obra att vara överviktig, eftersom det innebär mer tyngd som pressar på lederna! Sen vill läkaren inte skriva ut mediciner som kan ge mer övervikt, typ kortison, som är snabbt verkande mot inflammerade onda leder....ska vi byta pepp m varann? :D
3 juni 2013 13:08

Asja

Rent fysiskt så åt jag inte på en dag eller två och sedan klämde jag i mig ett big mac mål eller en påse chips. Rökte ett paket röd prince om dan och drack ca 3 liter kaffe. Motionerade som mest mellan bilen och ytterdörren. Jag har ont i höfterna men det blev bättre av motion oh minskad vikt så det är ytterligare en morot (för nu har jag ont oftare igen)
3 juni 2013 14:50

lillolla

Välkommen tillbaka! Alla har vi uppför och nedförbackar synd bara att uppförsbackarna är fruktansvärda :-/

Logga in för att skriva en kommentar.