Stressen som en klump i magen (långt)
Kommentarer
-
Är själv studerande och inte på sista terminen men det är inte lätt när man har passerat 30. Jag tänker som så att det är bättre att ha ett arbete som man trivs med i 25 år med skuld än 30 år med något som jag inte trivs med. Vi kommer säkert att arbeta fram tills vi är 70 så det är många år att vimsa runt på ;) Min äldre syster har just börjat studera till sjuksköterska och min sambos mor började studera när hon samma år som hon fyllde 40. Just go with the flow som du säger, så brukar det lösa sig. Allt gott och kämpa på med matten. Rätt vad det är så tänds lampan och då kommer du förstå det, så var det för mig.
-
Gå dit ditt hjärta pekar, fast med lite hänsyn till familj och ekonomi. Du är inte för gammal, passa på att göra det som står dig närmast. Satsa på dig själv. Det glömde jag och nu sitter jag här.
-
Zosch: Det du säger är så sant! Bättre att ha skulder och trivas med arbetet än tvärtom. Tror att det handlar en del om att våga också. Våga satsta på sig själv, våga ta språnget att läsa något nytt. Mita: Jag vet att jag vill göra något av mitt yreksliv, hitta min nisch och finna min plats i arbetsvärlden. men tänk om det blir fel? Alla dessa tänk om.. Jag tittar på mig själv i spegeln och undrar vem jag ser? En advokat? En psykolog? En ekonom? Eller är det bara en gammal sliten lastbilschaufför som aldrig blir något annat? Jag vill inte dra runt på vägarna, äta korv med mos på macken och slita ut min rygg på alltför tunga lyft och alltid bråttom, bråttom, bråttom! jag har bestämt mig för att jag ska fatta ett beslut idag, rada upp utbildningarna jag kan tänka mig att söka och ta den utbildning där jag får en plats och låta ödet delta i leken. Är beslutet väl fattat kan jag lyfta denna tyngd från mina axlar och gå vidare.
-
Som du säger själv, du måste känna in vad du vill göra med ditt arbetsliv. Det ska vara roligt att gå dit på morgonen, det ska ge dig något (inte bara pengar). Har du varit lastbilschaufför? Trodde du arbetat med barn, du verkar trivas mycket med barn. Som advokat och psykolog finns det ju många tunga bitar som man kanske inte vill ta i med tång ens. Svåra val.
-
Jo då jag har kört lastbil, jobbat på lager som truckförare och stått i butik. Jag är less på att slita för liten peng ;) Vet du Mita, jag hade svårt för att umgås med barn innan jag fick min dotter, visste liksom inte vad man skulle säga och göra med de där små spontana liven :D Sommarjobbade på ett dagis en gång och avskydde varenda dag! Så det är lustigt och roligt att du trodde att jag jobbat med barn; det visar på att jag har förändrats märkbart sedan jag blev mamma :) Jo visst finns det tunga bitar inom de yrkena, men samtidigt kan jag känna att jag gör något för andra. Och som jurist behöver man ju inte jobba med brottsmål utan man kan vara familjerättsjurist eller skattejurist eller något annat som inte involverar just våldsmål. Om jag skulle välja att bli psykolog så skulle jag nog vilja jobba med barn, hjälpa dem att bli människor trots fasansfulla upplevelser. Det skulle ge mig något i gengäld; att få vara en person som dessa barn kan känna sig trygga med och som kan hjälpa dem få människovärdet åter. Det jag är rädd för är att jag kommer att engagera mig för djupt och brinna både för fort och för hårt. Man ska ju ha ett liv vid sidan om också, orka finnas där för sina nära och kära, för sig själv.
-
För gammal är du inte! Min sambo blev färdig med sin utbildning för ett par år sen och fyller 40 i år, nu funderar han på att vidare utbilda sig som tar 3-3,5 år och mitt i allt detta så skulle vi gärna påbörja vår familj. Han var lastbilschaffis tidigare =) Jag börjar undra över om vi börjar bli för gammal för att skaffa barn och vi kan definitivt inte vänta 4 år till innan vi börjar på. Så den biten har ju du på det torra redan ;) Svårt att säga vad du skall satsa på, det kan bara du känna i ditt eget hjärta =) Hoppas du hittar en lösning som känns bra =)
-
Jag tror jag börjar närma mig ett beslut ;) fast det är inte riktigt vad alla mina nära tror, haha! Fast det ska ju de strunta i! Tack för all uppmuntran!
-
Spännande att få höra vad du valt. Eller tänker du hålla det hemligt? Tänk, jag gillade inte i heller barn innan jag fick mina egna, bara till besvär. Men det händer något i kroppa när man blir gravid, som väl är. Hade väninnor som undrade hur i tusingen det skulle gå, och ännu oroligare blev dom när det visade sig att jag skulle ha tvillingar. Men så blev jag en riktig kycklingmamma, så fick dom det att förundra sig över. Du kommer säkert att välja rätt, verkar som du har tänkt över det ganska noga:) Undrar om det blir det jag tror....?
-
Det lutar åt psykolog eller beteendevetenskap ;)
-
Visste jag väl:D
-
Fatta jag ju att du skulle veta ;)
Logga in för att skriva en kommentar.