Biggest Loser är klart överskattat.
Nu har jag inte ens orken att gå ut på promenader längre. (Tji fick man för att man gnällde över det i förra inlägget). Men ändå fortsätter jag att gå ner i vikt.. synd bara att det går alldeles för snabbt och det därmed är muskler och inget annat som förtvinar. Ingen idé att ens registrera dagens vikt, trots att det är min vägdag, med tanke på att jag förmodligen kommer gå upp lika mycket så fort jag är frisk igen. Oh the joy.
Såg för första gången Biggest Loser häromdagen och förstår inte hype:n. Vad är det som alla tycker är så bra med programmet?
Tränarna är ju två gaphalsar. De står där bakom örat på "viktnedgångarna" och skriker till ådrorna syns i pannan på dem. Ska man verkligen bli peppad av sån behandling? Är det bara genom boot-campkänsla som man kan uppnå bästa möjliga resultat, är det bara då man tar i som mest? Om man hela tiden ska behöva vara arg, bli förnedrad och emellanåt få käfta tillbaka? Det skulle jag aldrig bli. Jag skulle börja grina, rulla ihop mig i fosterställning och aldrig mer våga visa mig på ett gym igen. (En av anledningarna till varför jag aldrig gjorde lumpen..=))
Är det helt omöjligt att uppnå liknande resultat om man gjorde träningen till något roligt? Med musik och glädje? Det vägrar jag tro, av den simpla anledning att skrika på folk inte är en universell lösning. Jag menar, peppa ska de ju göra, de där tränarna, och mycket mer därtill. Men det är ju ändå viktnedgångarnas val om de sedan vill kämpa tillräckligt mycket för att håva in de där pengarna i slutändan.. (Eftersom att få nyttig mat, träning, utbildning på området etc och utöver detta bli en kändis(!) tydligen inte är tillräckligt motiverande för att försöka behålla hälsan i skaplig form).
Nej fy.. tacka vet jag rolig och utvecklande träning. Det måste vara antingen det ena eller det andra men helst både och för att det ska kunna vara en långvarig del av ens liv. Iaf för mig. =)
Kommentarer
-
Ja visst ska träning vara roligt!! Jag förstår det inte heller, men vissa kanske ser inspirationen i att om man tränar hårt så får man resultat.
-
Biggest looser har spårat ur. Jag upplevde det inte alls på det där viset de första säsongerna. Tidigare var det också mer om näringslära och hur man ska göra. Ska bli intressant att se hur den svenska verisionen blir under hösten.
-
Nu är det ju så att det måste vara roligt, spännande, högt och händelserikt för att fungera i tv. Vem tycker att en person som har ett pass på motionscykeln med musik i hörlurarna är roligt att se på tv, oavsett hur mycket den personen trivs med träningsformen? Jag hoppas att de medverkande kan hitta en bra nivå att hålla träningen på efter att programmet är över och jag tror faktiskt att det nog går eftersom de fått igång sina kroppar i programmet.
-
Nu har jag inte tittat på just Biggest Looser, men över lag ska träning vara roligt. Det ska vara stimulerande och glädjande att få träna. Jag skulle inte hålla på med löpning om det inte vore för att jag njuter av det. Att bli vrålad i örat är INTE glädjande. Jag skulle vråla tillbaka och bli arg för att aldrig mer vilja prata med den personen. Jag har inte heller gjort lumpen... :-) Nej, träning ska vara lustfyllt. Man ska längta efter träningen, se fram emot att få träna och bli glad av det. Då är det bra. Enstaka pass kan visst vara tråkiga, men 8 av 10 ska man se fram emot, då har man hittat sin grej helt enkelt.
Logga in för att skriva en kommentar.