Bergochdalbanan fortsätter
Hej på er!
Under början av mitt sommarlov har jag pendlat upp och ner i vikt men nu är jag nere på 106,3 vilket bara är 0,4 mer än vid skolavslutningen för tre veckor sedan. Ena delen av mig sparkar mig hårt för att ha "slängt bort" tre veckor men å andra sidan, att gå från ett stressigt jobb till en loj vardag där inga måsten finns är lite tufft det med. Fick en känslomässig dipp vilket innebar att jag åt godis i hemlighet. Inte så mycket som jag brukade göra förr men gott nog samt så gick min strikta lchf över i något slags mellanting där massa körsbär och frukt helt plötsligt var okej. Senaste veckan har jag dock dragit åt svångremmen, både bildligt och fysiskt, och jag märker snabba resultat.
Jag är vid mitt smalaste på tre år och jag njuter av det även om kroppen fortfarande är för stor. Jag har gått från fetmagrad 3 till fetmagrad 2, mitt bmi låg på 41,6 och nu ligger den på 38 så mer än halvvägs till remissen!
Har ju fantasier om att gå ner fort fortfarande, att alla ska häpna och säga wow om fyra veckor när skolan börjar igen men det kommer inte hända.
Jag måste sätta upp ett nytt delmål också, gärna ett som inte har med vikt eller träning att göra då jag reagerar negativt på de sortens mål. Kanske ska man sätta upp ett delmål för vikten, bara inget datum? Eller stressar det ändå? Vit månad och sånt är svårt nu när alla är lediga och uteserveringarna lockar, det kan jag ha när jobbet har börjat.
Har försökt utan lightläsk men det har varit svårt, kanske ett sådant delmål? Ingen lightläsk tills jag börjar jobba igen, för att se om det ger resultat. Så gör jag.
Försöker titta mig själv i spegeln ofta för att se alla små förändringar som händer. Vissa mindre roliga som att brösten är mindre men också roliga som att min käklinje börjar skymta är nyttigt att notera så inte allt känns fruktlöst...
Hoppas allt går bra för er ute i sommarSverige,
stora kramar!
Gillar
Kommentarer
-
Hej.
Stressa inte med kilona .
Försök jobba med dina känslor.
Varför äter jag ?
När äter jag ?
Vad är det som har hänt eftersom jag bara vill äta ?
Jag gick till min Vårdcentral och sa - hjälp mig jag vill ha hjälp med min vikt.
Fick vara med i en viktgrupp. Tänket där är att vara uppmärksam på vad det är som triggar igång ätandet.
Även få mig att tänka på vad jag väljer i matväg, när jag äter.
LCHF kanske inte passar dig om det är så att du överäter vissa dagar sånt som du inte skall äta. Men passar det dig så är det ju jättebra.
Jag räknar kalorier, vilket passar mig utmärkt eftersom jag får jag äta allt. Men inte alltid.
Lycka till med vad du än väljer.
Tänk på att det är en livsstilsförändring - inte bantning.
-
Hej Våffla55!
Tack för dina goda råd. Jag har lärt mig vad mina triggers är och de är tyvärr många så jag försöker sakta men säkert mota bort dem när de kommer.
Jag lägger ofta ner när jag räknar, antingen äter jag för lite eller för mycket och det håller bara i en vecka sen får jag skuldkänslor för att jag inte skriver in allt och det resulterar i att jag blir irriterad och tänker: skitsamma!
Jag tycker mycket om lchf då det är riktig mat som mättar och är god. Lightläsken är ett beroende som jag inte visste att jag hade men som jag har insett att jag har nu. Jag mår fantastiskt på lchf, är sällan superhungrig, har inga starka känslodippar, orkar mer och får en stabil mage. Men bara såklart när jag sköter kosten. Så det är definitivt en allt eller inget diet.
Livsstilsförändring på sikt men bantning här och nu då jag har så mycket att gå ner. Jag inser också att när jag väl har den kropp och vikt jag trivs och mår bra med så måste det upprätthållas men detta kommer ta tid så jag är hoppfull om att när jag når dit så har jag alla verktygen.
Kram
-
Hej 515287!
Jättebra tips! Det där med knyta skorna och armstöden är något som plågar en, fint att höra att man inte är/var ensam!
Det som är jobbigast är när smala eller vältränade personer förminskar sådant som: Men vadå, att gå härifrån och dit är väl inte långt, det är ju bara en halv mil! Jag kan gå ganska långt i lugn takt men det är aldrig i lugn takt med andra och med 40 kg extra så blir den där halvmilen fruktansvärd. När de då försöker vifta bort det som att det är ju inget eller det är bara bra med motion så blir jag så himla ledsen.
kram och tack för inspirationen!
-
Jag hade en jobbarkompis som sa- det är väl bara att sluta äta.
Jag svarade med att håll tyst ! Du har aldrig varit överviktig , så du vet inte vad det handlar om !!!
Till personer som tjatar att ta nu det är väl inte så farligt med en kaka...
Till dom säger jag ta en kaka själv. Jag tar en kaka om jag vill ha en ... det är inget du behöver bry dig om !!!
Det är ingen som bryr sig idag om jag inte tar, och det är så skönt.
Lycka till .
Jag tycker MD är fantastisk. Trevlig att läsa bloggarna. Då får jag inspiration.
Kram
-
När jag tidigt i våras fick bältrosen så hårt att min högernäve inte fungrade alls fick gör allt med vänster hand, frugan jobbar på dagarna, så fort jag röde handen ler kom i mot nått såg jag rött. Var spiken i kistan som man säger gick upp 14 kg. Orkade gå hundra meter utan att dö, Där bestämde jag mig för att gå ner, jag räknar kalorier, men frugan syresätter om hon gör det men hon vet vad hon får i sig genom att titta på sakerna, vi brukar räkna och kolla hon diffar nästan aldrig över 10 kalorier. Nu 23 kilo lättare är det skillnad det är det som är viktigt. Hur jag mår räknar med att gå ner 24 kg till men det får ta den tid det tar, gärna i lugnt tempo då mår man bäst, går man ner för fort då blir man lit knäpp, ett tag får för mycket gifter i blodet, nåt som läkarna vet men inte talar om fet man bränner innehåller mycket skit som kroppen gömt, du är till bakas vid samma vikt du har bar förlorat lite tid, men är kanske bättre motiverad.
Lycka till och mång Pepp Pepp
-
Hej Afkrut!
Bältros är jobbigt, hade en kollega som tog morfin mot smärtan.
Du har helt rätt i att det får ta tid, vill bara så gärna komma ner till magiska bmi-gränsen så vi kan få remiss till IVF, det är allt.
tack för ditt pepp, skickar lite tilbaka!
Kram
Logga in för att skriva en kommentar.