icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej
Under hösten 2013 hade jag som mål att gå ner massa i vikt. Det gick ju verkligen inte. Sjukdomar satte sina spår och allt gick åt helvete, kändes det som.
Nu är det ett nytt år och jag ser bara möjligheter. Mitt fokus har ändrats. Istället för att fokusera på viktnedgång fokuserar jag nu på att få ett bra ätbeteende. Min blogg kommer handla mycket om det och min syn på lite olika saker.
30 oktober 2013 08:47
2

14/70 Förstör för sig själv!?

Varför envisas jag med att förstöra för mig själv? Denna gång kan jag inte skylla på Lilith för det är inte hon som är boven. Maten går förvånandsvis bra faktiskt. Men det här jag nu ska berätta om är bara konstigt och idiotiskt. Jag är självdestruktiv vad gäller förhållanden. Jag är nu överlycklig och har träffat en fantastisk man, men jag envisas med att vara "jobbig". Jag ser själv hur mitt beteende förstör för mig själv och jag ser ju logiken i allt. Istället för att vara ärlig så gör jag omvägar och sätter på mig offerkoftan och självömkan och tycker att han är emot mig FAST jag vet att om jag bara förklarar hur jag faktiskt TYCKER OCH TÄNKER så skulle det inte vara en så big deal. Jag skapar drama för att, vet inte, bli dumpad!? Jag älskar ju denna människa, varför håller jag på att putta ur honom ur mitt liv då? Det är ju tvärtemot vad jag EGENTLIGEN vill...eller? Min grav jag grävt nu är väldigt djup. Jag har ont i magen och vill bara att han ska ringa. Blir så fruktansvärt arg på mig själv!!!!!! Kan ju säga såhär att om han stannar efter detta så kan jag skatta mig väldigt lycklig! To be continued... Nu till något helt annat. Min hemska förkylning sitter fortfarande i. Så många som pratar om att dom inte har någon matlust när dom är sjuka. Pyttsan. Jag kan äta och äta och äta. Även om jag skulle haft halsfluss så skulle jag kunnat äta, faktiskt. Men maten går faktiskt över förväntan. Dock börjar jag oroa mig för helgen. Det är min barn-helg vilket betyder att det kommer finnas lördagsgodis. Jag tror jag kan hålla mig borta men det är nu som mitt självförtroende brukar börja svikta. Bara en macka göra väl inget, viskar Lilith (ungen äter bröd och därför finns det hemma under barn-helg, nej Lilith är min dåliga sida, inte barnet) sen fortsätter hon. Allt går ner i det stora gapet i jakt på den slutliga tillfredställelsen som aldrig kommer. Mat-orgasmen som man väntar på och försöker stimulera sig till. Men nej, hur mycket som än stoppas in nås aldrig klimax. Lilith skrattar bara och kräver mer, ju mer hon får desto större och starkare blir hon. Svårare blir hon att stå emot. Till slut när jag mår så illa att jag kräks viskar hon till mig "du kommer aldrig kunna stå emot mig, jag äger dig". Sen börjar karusellen om. När jag somnar (efter att ha genomlidit magkramper deluxe) så är ångesten som störst. Dåliga jag. Det är ju bara mat!? Hur svårt ska det va? På morgonen tar jag tag i mig själv igen. Lilith sover, det gör hon alltid på dagarna. Ni vet, djävulens dans är som vackrast på nätterna...

Kommentarer

  • 30 oktober 2013 09:46
    Busy
    Ja jag tror nog det är där skon klämmer. Jag förväntar mig att folk ska lämna mig och därför ska jag bevisa att dom kommer lämna mig och gör såna situationer. Suck!
  • 30 oktober 2013 09:40
    Fenerika
    Jag kan känna igen det destruktiva beteendet. Har du blivit lämnad, sviken eller så tidigare i livet? Jag har svårt med tillit eftersom jag blivit ganska så hårdhänt hanterad (utstött och sviken alltför många gånger) och för att inte utsätta sig för det igen kan man bete sig som om man förväntar sig det igen och då har man byggt upp ett skydd för att inte bli sårad igen. Vi har så olika bagage med oss och fundera på varför du beter dig som du gör för jag tror att det även avspeglar sig i ditt sätt att hantera mat. Matdjävulen äger INTE dig, DU äger dig!!! Men det är svårt, jag vet, att komma tillrätta med. Har du någon bra person i din närhet som du kan prata med? Kram och pepp till dig.

Logga in för att skriva en kommentar.