43/70 Seeegt

Veckorna går ju så snabbt men samtidigt så långsamt. Tänker jag tillbaka så känns det som igår då jag började. Men, nä. 43 dagar sedan. Mycket hade kunnat hända på dessa dagar (viktmässigt) om jag inte blivit så sjuk och om jag kunnat hålla fingrarna från kylen. Jag HATAR det. Jag hatar att jag kan tappa motivationen i två timmar o hetsäta för att sedan bli förbannad och försöka träna bort det jag stoppat i mig. SUCK!!!! Dumma dumma dumma huvud. Kommer inte ihåg om jag sagt det tidigare men har tagit kontakt med ätstörningsenheten igen iallafall. Skönt att få hjälp när man behöver det. Få prata ut och få hjälp med sina tankar. Vad som hänt osv osv osv... Tänk på en sak. Här på matdagboken. Hur många procent här inne är män? Tänk dessa krav som ställs på oss kvinnor. Se ut på ett sätt, göra på ett sätt. Och all denna JÄMFÖRELSE! Varför i hela friden håller vi på och jämför oss med varandra när vi är individer. Helt olika är vi. Fysiskt sett kommer jag aldrig kunna få en kropp som en kvinna på 163 cm. Jag kommer heller aldrig få en kropp som en supermodell. Det vill jag inte heller iofs men det finns ju många tjejer som vill det. Just ja, matdagboken. Min poäng var att det är otroligt många fler kvinnor än män här inne. Varför? Hur tänker ni? Blir vi kvinnor mer socialt accepterade än män ju smalare vi är? Alltså, en tjock kvinna är mindre värd än en tjock man, eller? Men det finns ju lika många stora män som kvinnor. Tror ni inte att dom anser sig själva som stora eller tror ni att dom vet det men att dom inte bryr sig? Dum fråga egentligen för ja, det är klart vi blir. Mindre socialt accepterade dvs. Att vara stor är ju "speciellt". Specialavdelningar på kläder, specialbutiker osv. Stora modeller är en raritet när det faktiskt är så att den vanligaste storleken är 40-42 (och nej, jag anser inte att det är stort, dock är det plussize inom mode). Oj vad rörigt det blir. Många tankar som svävar runt.

Kommentarer

28 november 2013 09:18

Busy

Ja precis. Män har matats med att dom är perfekta som dom är. Likadant som dom matas med att det inte är "manligt" (vad nu det är) att prata känslor. Att hålla inne med allt. Medans flickor i unga åldrar börjar jämföra sig med askungen, törnrosa och snövit (vilket min dotter faktiskt gör och fick ett utbrott över att hon inte var blond och smal som askungen, ps, hon är snart 4) Sen att i klädbutiker. Småbarnskläder. Pojk o flickavdelningar. JAG SPYYYR!!!!! Inte bara det är det är så uppdelat i färger. Utan just också i lekvänlighet. "Pojkkläder" är slitstarka sköna, lite pösiga kläder. "Tjejkläder" är tajta, obekväma SAMT visste ni att stl 86 är större i "pojkkläder" än stl 86 i "flickkläder" (gäller såklart alla storlekar på småbarnsavdelningarna) Nu svävade jag ut ordentligt men min poäng är att vi redan i unga år lär oss hur vi ska se ut för att vara "rätt". Flickor söta smala pojkar tuffa o coola. Sjukt är det!
28 november 2013 09:03

FrånNu

Eller så är. I kvinnor mer "pratiga" och vill ha andra att dela med. Jag här på mina manliga vänner att de konstaterar att de är några kg för mycket, men inget mer. På nåt vis har killar alltid matats med att de duger som de är, men flickor måste vara på ett visst sätt (kraftigt generaliserat) Att jämföra sig, det tror jag alla gör, både män o kvinnor. Men sen beror det på hur.... Igår i simhallens duschrum var vi många, det blev kö till duscharna och jag stig och tänkte på vad olika vi är i kroppsform. En kvinna hade en otroligt vacker utstrålning, trots en hel del kg övervikt, en annan med näst intill perfekt kropp saknade helt och hållet utstrålning och blev "osynlig" Nån hade den där....perfekta....platta magen, men är hon lyckligare för det? Håller med om klädbutikernas syn på oss......och känner ibland att det är som en djungel. På Åhléns är jag s/m. På H&M är jag large och på Lindex en m/L

Logga in för att skriva en kommentar.