Det är så enkelt!
Men om jag gör såhär: äter en bra frukost, dricker en kopp choklad på jobbet, äter en normal lunch med bröd till, äter en frukt, småäter i en timme medan jag lagar mat, äter två portioner bra middag, äter nåt på kvällen...då går jag upp i vikt!
Inte så konstigt eller hur?
Varför är det då så svårt för mig att fatta?
Jo, för att magen vill ha MYCKET MAT. Den gillar inte en liten portion till lunch och en liten portion till middag. Den skriker att den vill ha mer!
Och sen: för att munnen gillar att tugga! Löjligt, men sant. Det finns något lugnande i att just tugga på nåt. Särskilt nåt sött. Eller salt. INTE en hård grönsak. Nåt i små munsbitar...då behöver man inte tänka på tvätten som ska vikas, eller golvet som behöver dammsugas. Allra bäst är att stå vid diskbänken och läsa i en tidning samtidigt.
Däri ligger min svårighet nr 1 att hålla vikten.
Svårighet 2: det är nåt jag skrev om för länge sen: när jag bestämmer mig för att gå ner i vikt och äter som jag skrivit längst upp här, så är det ganska enkelt. Efter några veckor känner jag mig lättare och gladare och riktigt nöjd med mig själv. Får nån komplimang från mannen hemma. DÅ slår det till: övermodet!
Haha, tänker jag, vad BRA jag är. Det går hur enkelt som helst! Jag kan till och med äta lite choklad och gå ner i vikt, jajamen!
Och så äter jag lite choklad, och det går ju bra! Jag går ner i vikt den veckan med.
Så, då fortsätter jag att äta choklad. Och sen tänker jag, jag kan nog äta en portion mat till, för jag kommer ändå gå ner i vikt, mat är mycket bättre än choklad....så då äter jag både mat och choklad.
Och sen går jag upp i vikt en vecka. då känner jag mig besviken: jaså, fast jag anstränger mig så mycket för att gå ner i vikt händer det inget. Jag äter nog för lite, kroppen har ställt in sig på svält. Bäst jag äter mer och rör mig mer istället.
Och så börjar jag äta mer fritt....
och sen slutar jag väga mig....
och sen efter några månader så hamnar jag på ruta ett igen...
Jag är så förutsägbar, det är rent löjligt! Men denna gången tänker jag överraska mig själv! Jag ska inte gå i fällan när det börjar gå neråt med vikten denna gången!!!!!!!
Kommentarer
-
Klockrent skrivet, jag instämmer till hundra procent! Jag tror faktiskt att det just därför hjälper att vara här på Matdagboken. Även om man inte reggar allt så blir det lite svårare att totalt övertrassera när man ser siffrorna svart på vitt. Lite upplyftande tycker jag ändå det är att man egentligen inte behöver räkna kcal. Så länge man äter så sunt som du beskriver spelar det mindre roll om det är kött eller korv eller pasta. Det gör underverk i sig bara att hoppa över brödet, äta lagom mkt och inte unna sig onyttigheter allt för ofta. Pepp till dig!
-
Tack, ja det låter enkelt när du beskriver det....pepp till dig med!
-
Åååå, vad jag känner igen mig. Tror vi delar en del erfarenheter. För mig är det enda rätta att bokföra mina inkomster och utgifter, ett heltidsjobb, ja, nästan..... men helt enkelt livsviktigt för mig !!! Skrev lite om min bakgrund och historia i början av min blogg, finns liknelser med din Kämpa på !!!
-
Magen vill en sak, huvudet en annan sak... jag äter massor med grönsaker till lunch med fisk - mkt i magen å man känner sig mätt länge. Emellan målen brukar faktiskt jag av gammal vana tugga mint tugummi. Då blir inte jag så sugen. Funkar säkert olika såklart.. Förstår att det är svårt att hålla motivationen uppe å unna sig lite. Tycker faktiskt att genom att registrera allt man äter under ett antal veckor, till sist får man en tanke på vad som mättar å är nyttigt. Är själv benhård m kcal-itaget å trasserar inte gärna över då jag tänker kcal som ngt jag får budgetera med under dagen för att jag inte har råd med mer än dem. Vet inte om mina klena tips hjälper. PEPP PEPP! En annan sak, en dålig dag kan lätt hända men det kommer en ny dag därefter som man kan vara duktig på! kram
Logga in för att skriva en kommentar.