Åh äntligen en utförsbacke

Känns som jag varit ute och cyklat länge (och jag cyklar aldrig så det här är bara en ren metafor) Det har varit uppför och lite slätta och lite uppför igen, men så idag kände jag att det blev en nerförsbacke och jag kunde slappna av och njuta av fartvinden fast jag fortfarande tog mig framåt mot målet.
Det där med motion är inte lätt alltså, det låter så himla tjusigt i varenda tidning. I nästan alla framgångsbloggar och små krönikor kan man läsa att dom BARA började lite sådär och sen gick det som smort och nu är det en självklarhet att springa sådär milen på en fikarast.
Så är det INTE - hör det - INGENTING är gratis! Det kostar en jäkla hög med självdiciplin - eller som jag har gjort - stöd av någon som inte viker undan när du (jag) försöker smita ifrån. Man ska dessutom har en bild av nåt man vill uppnå, och tro som är så stark att det går att sikta ditåt. Sen behövs tid och ork och lust. Kanske är det så enkelt som man kan läsa, men isåfall är jag klart undantaget! Jag har slitit, jobbat, kämpat, gråtit (japp!!), försökt hitta olika tekniker, olika stilar att sätta ena foten framför den andra så att det ska bli nån form av löpning - men jag är urbota dålig på tekniken.
Igår hade jag "löpning" i intervaller på mitt träningsschema och eftersom jag gör det som står, så snörades skor på och skogen blev min vän (eller fiende....) Det skulle springas en minut och sedan gå i två. i EN TIMMA - summa summarium skulle det alltså springas i 20 minuter och det är en himla lång tid i min värld.
Nåväl, det blev inte riktigt som det stod, jag fick hålla på i 1.15 innan jag var klar, men jag sprand (gåggade) de där 20 st en-minutarna som stod och efteråt var jag rätt så totalknäckt.
Kom i alla fall hem till färdiggrillat kött och min underbare, älskade man hade grillat zuccini, tomater, svamp och ost som alternativ till pommes *Löööv him*
Då vi kvällade igår var jag rejält orolig för den träningsvärk som skulle invadera min kropp till idag, men se där! Första utförsbacken = nästan inget ont alls. Blev så glad att jag for raka spåret in på gym och körde de nya övningarna jag fick förra veckan.
Toktrött i kroppen men omåttligt nöjd med min insats, hann jag med en massa vettiga saker innan dagen tog slut.
Å nu kommer utförsbacken med fartvinden i ansiktet: JAG MÅR TOPPEN!
Måste suga på den här karamellen och försöka förstå vad det är som ger känslan - så det går att hitta tillbaka hit igen, när/om jag tappar taget.

Plingeling världen

FrånNus blogg

Åh äntligen en utförsbacke

Gillar

Kommentarer