Att vara rädd....och lite löpstil

Mina vänner vet att jag sällan backar för det som är jobbigt. Ta tag i skitgöra´t, rensa luften, ställ den där obekväma frågan, VÅGA säga förlåt när man sagt eller gjort en tabbe - det är saker jag inte alls är rädd för. Mina rädslor ligger mer på ett plan där man inte kan "ta tag i" dem för att förändra. Eller....det kanske man kan, men jag vet inte hur. Jag är en feg kruka när det är mörkt ute, och där (här) jag bor är det M Ö R K T om kvällarna. Det i sin tur innebär att jag måste planera mina utomhusaktiviteter till dagtid eller tillsammans med någon som ger mig trygghet. Nu är det inte alltid så lätt, med ett hus fullt av barn & ungdomar kan inte pappa o mamma bara försvinna utan en viss planering, så spontanpromenader kvällstid är sällsynta. Alternativet, att ta bilen till ljuset (i stan) känns fruktansvärt onödigt och tar tid. Med mörkrädslan som måttstock har jag nu börjat motionera på förmiddagarna där det är möjligt. Idag blev det en eftermiddagstur och det funkar också. Jag har förmånen att styra över mina arbetstider och DET är en lyx! Idag trotsades ösregn och tät dimma och det inplanerade gå/lufsa/spring-passet genomfördes. Det där med att springa förresten. Jag springer nog inte - inte i en "riktig" springares ögon - då kanske det kan kallas för att lufsa, eller i bästa fall, jogga. Men springa....då ser jag en rakryggad person med långa, lätta löpsteg "swichar" fram på grusvägarna häromkring. Dit har jag en lång bit...om jag ens blir en "sån". Min stil är mer: "tjofs, tjofs". I skuggan kan man se att rak i ryggen är jag....INTE, men jag rör mig fortare än då jag går och det går lättare och lättare för varje vecka. Varje dag går det inte att se förändringar, men i mina små anteckningar ser man ett hopp. Men, vad är jag mer rädd för då? ja...förutom råttor (isch) så är det nästan ingenting. Jag går inte och oroar mig för sjukdomar eller hur det ska bli för mina barn, funderar sällan om min man alltid kommer finnas kvar hos mig eller hur det ska fungera med jobb. Det kommer ordna sig ialla fall och i min värld finns ingen anledning till att ta ut oro och stress i förskott. Visst har jag det bra! Japp!

Kommentarer

1 november 2013 23:13

hogis73

Är också mörkrädd! Har däremot trotsat dessa rädslor några gånger och varit ute och sprungit i mörkret. Kanske inte så smart när man dessutom är rätt långsam. Sista gången det inträffade så sprang jag på en liten grusväg från sommarstugan mot E6 på några kilometer. När jag vände och sprang tillbaka så ser jag att det kommer en bil från en krök som stannar till. När jag sedan möter bilen har de stängt av ljusen. Eftersom jag har sett CSI m fl så gissar jag direkt att de dumpat en kropp och väntar på att kulorna skulle susa över axeln på mig. Plötsligt flög jag fram uppför backen i en fart jag nog aldrig slagit, samtidigt får jag upp telefonen från jackfickan och lyckas, utan att tappa fart eller ha problem med flåset, ringa pojkvännen (det var långt innan han blev mannen) och be honom möta mig. Detta var innan jag hade pulsklocka och jag har länge undrat hur hög puls jag hade då. Efteråt tänkte jag att det där måste gjort under för min kondition eller så, men när jag har läst på så ska det tydligen vara lite bortkastad när man går på adrenalin. Så det rekommenderas att man inte ska springa när det är mörkt om man blir stressad av det. Inte hittade jag något lik dagen efter när jag gick samma väg för att hitta någon förklaring heller, så inte vet jag vad det handlade om.
2 november 2013 08:51

FrånNu

åh, tänk om de ville vara snälla och inte blända dig :o) Jag får också tankar á la "amerikanska actionfilmer" när jag är ute. Men här har vi dessutom björn, och det skrämmer mer. Även om jag vet att en björn undviker mig, så finns det en stress-skräck att mötas. Skulle vara intressant att veta vad stress gör för kalorierna (haha) kanske det finns en vist att springa med skräck i kroppen....
2 november 2013 09:17

hogis73

Som sagt en gång läste jag att det inte gjorde något alls - å andra sidan ska man bränna mer när man tittar på skräckfilm säger en annan undersökning så det kan kanske vara värt att testa...
2 november 2013 09:34

Ewa1969

Jag är inte rädd när det är mörkt ute (varit scout underlättar) men jag har respekt för mörker och särskilt numera med alla idioter som poppar upp här och var!

Logga in för att skriva en kommentar.