Dag 4...och 5...och nya insikter

Igår var det 18-årskalas här hemma. Roligt såklart. Födelsedagsbarnet hade önskat smörgåstårta så den var beställd och klar. Jag funderade fram och tillbaka många varv innan jag bestämde mig för att äta en bit av tårtan som middag.
Tänk nu att jag inte har ätit något annat än EN föda åt gången sen i lördags. (alltså bara ägg, bara kycklingfilé, bara biff, bara lax..... Så en bit smörgåstårta kändes som himmelriket i min tankevärld.
Frukost och lunch fungerade bra och när käre Maken kom hem med tårtorna hade jag inget dåligt samvete för mitt beslut.
En bit tog jag - med lax och räkor på. Visst var det sagolikt gott att få "blandad" föda i munnen. Men själva tårtan var inte alls så god som jag hade tänkt mig i förväg.
Det var...helt ok, men inte mer.
Nä - den här tårtan var inte sämre än någon annan, men själva suget fanns inte där.
Jag klarade lätt att skippa både gräddtårtan och chokladbollen som hörde till = GLAD

Idag har jag ätit bra och fått ordning på måltiderna trots att jag varit på flygande fot nästan hela dagen.
5 dagar har gått av min detoxvecka och jag har en gång gått utanför ramen (igår) och det var inte ett impulsval utan ett genomtänkt val:
5 dagar och jag har inte känt hunger en enda gång, visst har godissuget lurat där men jag vet inte om det är ett sug eller om det är min hjärna som tänker och ger mig bilder av hur gott det skulle vara med just den godisen.

Jag blir glad åt att jag fortfarande funderar, men samtidigt livrädd över mitt beteende. Har man levt i närmiljö med missbrukare så känner man igen vissa saker och jag ser likheterna med mina godis-tankar.

Betyder då dethär att jag ALDRIG mer kan äta godis eller ostkrokar? Trillar jag då dit och blir en gottegris 7 dagar i veckan? Just nu är ett helt godisfritt liv en otänkbar tanke...jag vill ha det alldeles för mycket fortfarande.
Men om suget och lusten (och tankarna) försvinner, då kanske det inte känns som en förlust?
Min bror är nykter alkoholist/ren narkoman - han säger att suget kommer alltid att finnas där i hans kropp, det gäller bara att stå emot. Om det är samma för mig...hur ska det då gå??