icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Vem är jag och vem vill jag vara? och hur kommer jag dit?
Det ska vi finna och forma från Nu...
12 december 2013 13:34
6

"det är inte så svårt"

Det händer ibland, inte ofta, men det [KURSIV][/KURSIV]har[KURSIV][/KURSIV] hänt, att människor som jag inte känner så väl kommenterar att jag gått ner i vikt. Senast var i en av stadens klädaffärer. Jag var där med en kompis och hade inga planer på att handa - men att prova kostar ju inget... Iförd en klänning går jag för att visa min kompis och möter kvinnan som arbetar i butiken. Hon uttrycker då att jag blivit "smal" och frågar hur jag har gjort. Mitt spontana svar - som dessutom är ärligt - är: "det är inte så svårt" varpå expediten utbrister "åh, så säger alla - men jag har ingen karaktär och kan inte förstå hur andra lyckas" För första gången i min viktresa kan jag verkligen känna igen hennes känsla - det är PRECIS som jag tänkte för bara några månader sedan. Att [KURSIV][/KURSIV]alla[KURSIV][/KURSIV] andra kan - utom jag, att [KURSIV][/KURSIV]alla andra[KURSIV][/KURSIV] har bra karaktär medans jag absolut inte skulle klara livet utan godis. För jag trodde på fullt allvar att den enda anledningen till mina pluskilon var mitt godisätande. Vi pratade en god stund där i butiken, och jag tipsade henne om MD och vad den (Ni) betytt och betyder för min viktnedgång (och för min sakta återvändande självkänsla) Att läsa andras tankar, få feedback på knasiga funderingar och känna att det är fler som tänker precis som jag. För, trots att min kropp vill bråka lite med mig - slå tillbaka mina försök att bli "hurtigare" och lättare och med bättre kondition, så ger jag inte upp! Sockersuget finns där och ibland tillåter jag mig att låta kroppen få det den S K R I K E R efter, men många gånger är det inte alls "så svårt" att stå emot - och det där [KURSIV][/KURSIV]skrikandet[KURSIV][/KURSIV] blir allt hesare ju längre tiden går. Apropå min kropp.....så är det nog en liten strid mellan den och mig och jag tänker inte låta den vinna. Först lade min fot av - det är 4-5 veckor sedan och jag har vilat och lyssnat på signaler. Efter rådslag med sjukgymnast kom vi fram till att jag visst kan träna, med lite stöd för foten och utan att gå på för hårt. Då säger kroppen ifrån i mitt knä. Häromdagen var jag och 5-åringen mitt i ett mycket viktigt Legobygge då mitt knä tänkte hoppa ur led. Det har hänt en gång för läääänge sedan och var det absolut värsta jag gått igenom (japp, värre än att föda barn!) Nu hann jag med och kunde "putta" knäskålen i rätt riktning OCH kliva upp till stående på samma gång....en riktig bedrift med tanke på smärtan. Så nu är mitt knä lite likt en handboll....fyllt med vätska för att skydda sig från aktiviteter. Återigen får farbror sjukgymnast rycka ut och vara bollplank, så nu är det lite restriktioner igen på träningsformerna Han sa att crosstrainer är ett bra alternativ... Vem F..... har kommit på detta träningsredskap från avgrunden?????? Jag startade lätt, vi snackar jätte-lätt i nivå och tänkte testa 15 minuter. Gör ju 30 på löpbandet med lite intervallspringande så 15 lät busenkelt. HA!!! Efter 5 minuter ville jag säga upp mitt gymkort, fly fältet för att aldrig mer återvända, alternativt spränga CT i luften. Dessutom står det en kvinna bredvid mig och trampar hur tungt som helst SAMTIDIGT som hon glatt pratar om hur bra julkalendern är i år. Va? Jag hade fullt sjå att stirra på sekundmätaren och hitta andningen och samtidigt trampa runt med benen brett isär. Att prata fanns det inte luft till - inte en chans! Den där mycket trevliga och hurtiga "tanten" sa, att man kan ta hjälp av armarna när det går för tungt för låren....öhhh jag lovar - jag försökte - det gick inte. Jag gav upp!!! Träning ska vara åtminstone lite kul, men CT var....inte det! CT vann första ronden mot mig med 5 minuter. Lite skamsen varvar jag ner för att byta maskin då "tanten" säger att jag bara [KURSIV][/KURSIV]måste[KURSIV][/KURSIV] fortsätta för efter den magiska gränsen går det bara lättare.... (undrar stilla hur långt bort den var för mig) Men....ikväll ska jag utmana mig själv, 6 minuter CT har jag lovat min dotter.....och hon kommer att gå på den bredvid - UTAN att prata hurtigt, eller le då jag kliver av, det har hon lovat. Återkommer med rapport om vem som vann. CT eller jag....

Kommentarer

  • 12 december 2013 13:44
    LadyFat
    Det kommer gå bättre! Man måste ge den några chanser, när du vant dig lite vid rörelsemönstret kommer det gå mycket lättare. Pepp! :)
  • 12 december 2013 14:05
    FrånNu
    LadyFat - tack, jag lovar att härda ut 6 minuter....
  • 12 december 2013 15:06
    sundasara
    hejar på dej! må du vinna denna gång!
  • 12 december 2013 15:47
    hogis73
    Påminner mig om mitt första försök med spinning. Aldrig testat det innan och hade väl ingen koll på vad det var. Ingen vattenflaska med heller. Ramlade av den förbannade cykeln när jag var klar och lovade på heder och samvete att aldrig någonsin utsätta mig för detta igen. Tog väl något år innan jag testade igen. Idag kan jag köra spinning och tycker det är bra träning som jag verkligen känner att jag nu har gjort något som ger effekt. Däremot håller jag hela tiden koll på klockan och räknar ner tills det är över. Och de mest populära instruktörerna som folk är nöjda med för de är så peppande har jag mest bara lust att be dra något gammalt över sig. Man kan helt enkelt inte gilla alla träningsformer. Men man kan jobba upp sig att stå ut med det. Bra jobbat, och lycka till i den fortsatta kampen mot CT maskinen :)
  • 12 december 2013 16:06
    FrånNu
    Tack sundasara och hogis73. Nu är väskan packad och jag är på väg.... Det ska gå bra, det ska gå bra...det ska gå bra......
  • 12 december 2013 20:30
    FrånNu
    Oddsen är något utjämnade. Dagens ct-erövring blev 6 minuter (på skämmes-låg nivå dock) Gick genast över till löpbandet som kändes riktigt "trevligt" i jämförelse.

Logga in för att skriva en kommentar.