Hur hanterar man sin rädsla
Den här veckan har inget fungerat fullt ut. Utåt har det mesta sett ut som vanligt, men på min insida är det rörigt värre. Den "där" Coronan, som hittills mest rört sig bortom vår horisont, har nu kommit till vår lilla stad.
Under veckan avled en person, som jag inte kände väl, men i vissa sammanhang haft samröre med. Det påverkade våra gemensamma vänner väldigt hårt och för mig - som är en riskperson - blev det nu uppenbart att det inte längre är där borta som viruset rör sig, utan även häromkring.
Jag vill inte skrämma barnen med mina rädslor, så här hemma pratar vi som förut att det är viktig att tvätta händerna, att hålla avstånd och att vara ute i naturen och hämta kraft så mycket som det bara går.
Inuti är det som en sockerdricka som bubblar omkring och med lite lagom mellanrum pyser ut lite oro i min kropp.
Det är inte som att vara deppad av en utbrändhet (har provat det också) utan mer som att vakna mitt i en mardröm då både hjärta och hjärna går på högvarv.
Min KäreMake har förstått och utan att vi sätter ord på det så är det nu han som gör alla hushållets inköp, skjutsar till aktiviteter och gör familjens ärenden. Jag håller mig hemma....med min oro.
Oron gör mig lite avslagen och det har missats promenader, trots att solen visade sina bästa sidor flera dagar förra veckan. Det har också gjort att jag öppnar kylen - hittar det som går att äta utan att tillagas och äter det.
Inte ens dammsugaren får sig en svängom, jag gör...ingenting - eller jag gör någonting, men jag får inget gjort.
Så, nu då jag vet om min rädsla och mina icke-fungerande-sidor måste jag hitta en strategi för att komma förbi, eller iallafall fungera tillsammans med den/dom. Men H U R ? Hur går jag vidare i min träning utan att gå på gym - det har fungerat då jag är en statisk person. Räcker det kanske med rejäla promenader, med lite mer "ta-i-nu-då" än vanligt? Hur tröttar man en orolig hjärna - böcker kanske?
Hur kommer man igång med så banala saker som städning?
Jag vill inte vara rädd - men tyvärr är det så.
Jävla skitCorona
.
Kommentarer
-
Det gäller väl som alltid att hitta sin egen modell.
Nån hobby som du kan koncentrera dig på...sticka, läsa, måla, ..vad vet jag.
Att bli kreativ med nåt man gillar skingrar tankarna.
Det hjälper föga att vara rädd och skräckslagen ..tycker jag...men klok och eftertänksam...precis som med viktresan.
Jag hoppas du hittar rätt.
-
Den där känslan du beskriver kan jag känna av ibland, men inte så ofta. Jag känner också igen avsaknaden energi för att fixa hemma.
Däremot fortsätter jag med mina promenader eftersom jag mår så bra av dem, inte för att jag tycker att ”måste”.Ett tips för städning kan vara att bestämma dig för att städa 10-15 minuter. Oftast fortsätter i alla fall jag av bara farten efter det. Och om du inte fortsätter så är inte det heller hela världen, det gör kanske inte så mycket om det är ostädat?
Något som verkligen tar på hjärnan är släktforskning. Det är svårt att sluta när vi väl börjat.
-
Hej där. Du verkar ha det besvärligt. Om du är i riskzonen så förstår jag att du är orolig. Du gör helt rätt som inte går in i lokaler, man har ingen aning vem som kan ha varit inne och som kan ha satt avtryck.
Jag är också i riskzonen eftersom jag är 75 år gammal. Jag går inte på någon sorts sammankomst inomhus, jag åker inte tåg, tunnelbana eller taxi. Det jag gör är att jag har ett gympapass hemma i vardagsrummet. Jag har köpt en yogamatta och jag har tagit reda på vilka rörelser som jag bör göra. Dessutom har jag en motionscykel som jag sätter mig på varje dag. Varje dag tar jag dessutom en promenad på drygt en timme med stavar.
Jag läser mycket om hälsa och jag tittar på föredrag i you tube. Just nu håller jag på att lära mig om människokroppen. Föredragshållare är Agne Paulsson och det är bergis 40 lektioner på omkring en timme styck. Det är klart att det är för mig eftersom jag är intresserad men det kan ju finnas något som du vill veta mer om och då är det bara att gå in på you tube och söka på det som intresserar. Man kan ju passa på nu när man har all tid i världen som man behöver slå ihjäl.
Sedan vill jag bara tillägga att det är inte så farligt med lite damm. Jag lyssnade på en kvinna som var med i Sommar och vinter i P1. Hon var forskare och biolog, jag kommer inte ihåg vad hon heter men jag kan ta reda på det. När jag lyssnade på det programmet blev jag lite mer avslappnad när det gäller städning. Som kvinna har vi blivit lärda att hela tiden hålla rent omkring oss. Det kanske inte är så livsnödvändigt att hålla på hela tiden.
Jag hoppas att du kommer ur din oro och istället uppskattar det du kan göra just nu. Hålla igång fyskiskt och psykiskt nu när du har chansen.
Logga in för att skriva en kommentar.