I fas med mig själv

Jag är på god väg att hamna i samförstånd med mig själv - och det känns väldigt, väldigt bra!  Det har hänt förut så jag är väl medveten om att mitt psykiska välmående och balans klart hör ihop med mitt fysiska tillstånd - ändå förundras jag över de goda känslor som rinner över mig och den harmoni och välmående jag känner.
Mitt arbetsliv är väldigt intensivt och med en hel del ansvar och just nu är det flera olika stora "projekt" på gång. Ändå känns det bara som ett gott flow i det hela och en förvissning om att allt kommer sluta precis så bra som det planeras.
Kanske - eller förmodligen och med stor sannolikhet - har min orka-med-nivå höjts de senaste månaderna. Sakta i takt med min träning. Så sakta att det egentligen inte går att se eller ta på NÄR det hände...men bättre är den.
Träning, vettig mat och sömn - nyckeln till så mycket gott. Inget nytt, inget sensationellt, men ändå så himla svårt att följa.

Igårkväll när delar av familjen ivrigt (skrikande) följde en viktig match på tv:n, började jag kolla runt efter möjliga massörer i mitt närområde. Det är nu bara ynka kilot kvar innan mitt första delmål (72 kg) och när det är uppnått SKA kärringen unna sig fem underbart, sköna tillfällen med massage. Tänk om det är dags redan inom nån vecka eller två....*dreggel*
Det ska inte vara hos någon jag känner - då är risken stor att det blir en trevlig pratstund under massagen, och det fråntar ju en del av njutningen.
Just nu lutar det starkt åt att åka till en annan stad - vara lite anonym och bara "må"
kanske unna sig en god lunch efteråt och sedan ta tåget hem.
Ju mer jag tänker på min kommande belöningar, desto mer peppad känner jag mig, kanske man ska belöna sig tätare...?

Det finns fler som vinner på att jag hamnar i god relation till mig själv. Mannen i mitt liv mår som en bieffekt också bättre - han säger att det beror på att jag alltid är glad - men det stämmer inte, för jag är inte alltid glad........bara nästan