Nu är jag framme vid "väggen"

Så kom då dagen då det inte går som på räls längre - jag vet att den skulle komma, men hade hoppats få några veckor till innan det var dags.
Jag svajade lite i ätandet förra helgen. Stoppade i mig lite godis (lite för att vara jag) både fredag och lördag och misslyckades i att få ihop mina 11.000 steg/dag under flera dagar, var till och med nere på 4.000 en dag.
Till min fördel ska sägas att jag stått emot massor av gotter på möten, fest och i jobb och det stärker!

Nåja...det visade sig på vågen och i humöret och jag fick verkligen bita ihop för att inte tappa tråden. 
Det fanns och finns en plan, att när viktnedgången inte längre sker "per automatik" så är det dags att börja träna, så nu är väskan packad och jag ska till storstan´ och besöka en såndär träningsanläggning. Nu ska man inte sätta ord på dåliga känslor, men...sådana ställen är inte riktigt min grej - även om jag behöver det.

Idag ska det dock promeners i solen och googlas frukost och lunchideér, för när lågan falnar så blir ägg väldigt trist. Har jobbat galet mycket den här veckan och det ser ut som den fortsätter i samma anda - det gäller att vara förberedd när det inte finns tid eller läge att fixa bra måltider.
Hur som...vågen stannade idag på 76,3 och det är bara 0,3 över min lägstavikt så det är inte helt åt skogen.
och just det....Väggen, den besegras väl med en stege tänker jag.