och 8 dagar senare...
...inser hon (=jag) att det inte bloggats en rad på över en vecka, knappt närmat mig MD och läst vad Ni andra skrivit - trots att jag både är intresserad och att det ger pepp i kampen.
Fredag förra veckan verkar ha försvunnit och lika bra är/var det. Förra veckans veckovägning stannade på 70.7 och ett plus på 0.8 kg. Resultatet är självklart efter hur jag åt och levde veckan före, MEN det gjorde förbaskat ont i själen.
Jag noterade förra fredan´ att mina fingrar kändes så svullna, minns att jag funderade på om det var värmen, motionen, för lite salt, för lite fett, enbart fel-ätit, mens.... Det var det sista och tack och lov tog den med sig lite förstånd när den kom. En annan effekt av mitt socker-snedsteg är baksmällorna. Sockerdarrig, vaknade ofta med huvudvärk eller fick den frammot eftermiddagen - läskigt att inse såhär en vecka senare.
Vi fick i alla fall främmande förra helgen och jag trodde att "fuskandet" skulle fortsätta, för det kändes nästan omöjligt att bryta förhållandet med Sockermonstret. Men! Tack vare goa vänner som inte propsat på att man ska äta / dricka utan sjävla provar intresserat av det jag bjuder på har jag sedan förra lördan skött mig näst intill felfritt - men huj vad tufft det har varit nu igen.
Idag känns kroppen på väg att komma i ordning igen. De svullna fingrarna är fortfarande lite korviga, men det bubblar inte så mycket i magen längre och huvudvärken har minskat.
Märkligt att kroppen mår så gott i att INTE äta socker, men ändå gör jag det!?!
Innan jag provade att bli kolhydrat-fri, hade jag ingen aning om hur mycket det påverkade mitt mående, nu blir det ahaupplevelser varje gång jag hoppat in i gamla mönster eller "unnat" mig något sött. Det är inte värt det!
Under veckan som gått har jag funderat på hur mitt mat-liv ska se ut framöver. Bara att inse att relationen till mjöl och socker för alltid måste vara över. Det är en sorg - även om jag ser effekterna av det genom viktnedgång, nästan ingen migrän, inga darrningar, inga gaser i magen, piggare! (och med allt detta även gladare). Trots det, bär jag den skeva tanken om att jag aldrig kommer att....kunna äta godis, äta en god räkmacka, äta potatisgratäng... För visst kommer jag kunna äta några godisar ibland, men aldrig som förut och nu, under tiden jag ska avvänja mig från allt sött, då måste jag försöka hålla nolltolerans.
Nå, nu ska jag väga mig och min önskan är att det är under 70 igen...snälla vågen...
Kommentarer
-
Så bra beskrivet hur det är att leva med och utan sockret! Har Inga tummar över att hålla tyvärr men hoppas det blev som du ville på vågen!😜 Pepp i massor till dig👍👍
-
Håller tummarna för dig att det blir som du vill. Pepp!
-
Pepp👍👍👍👍
Logga in för att skriva en kommentar.