På rätt väg

Med små små steg i taget är jag på väg framåt. Ibland stannar jag till av nån anledning, kanske är det för att vila eller för att även skallen ska hinna med fötterna, men jag tar mig framåt och det är viktigast!
Efter vägen har jag nu börjat se att det finns saker att njuta av - ungefär som när man åker tåg och kan se vackra landskap, ett fantastiskt hus som swichar förbi eller något annat lite udda som glimtar till
På samma sätt är det med min resa mot ett sundare liv. Själva hållplatsen "framme" är långt (långt!) borta, men för att komma fram måste jag försöka njuta av resan dit och inte bara se den som en enda lång plågsam transportsträcka.

Eftersom min resa började med fysiken - att komma igång med kroppen - har jag inte minskat särskilt alls i vikt. Min tröstande Man säger att jag fortfarande omvandlar fett till muskelmassa och att det snart kommer säga *poff* och det börjar märkas på vågen. Själv har jag dagar som är ljusa och känns jättebra - men samtidigt är det en ledsenhet över att det inte försvinner mer än några kg då jag rör mig vääldigt mycket mer än jag någonsin gjort. Det är väl bara att fortsätta och hoppas att kärMake har rätt. Nu är det dessutom dags att ge sig på maten på allvar. I några veckor har jag funderat på vad - och hur - jag äter och försökt tänka klokt. Det funkar inte att ta bort och ta bort, jag måte förändra för att ha ork att träna vidare. Mat och känslor kring mat och socker är svårt, men häromdan hände något som gjorde mig både glad och förundrad;
Jag kunde känna skillnad på "hunger" och "sugen".  För mig är det här en stor sak! min kropp och knopp har sällan känslan "hungrig" - den kan vara utan mat en hel dag utan att känna något. "tomt i magen" kan det kännas, men inte "hungrig".
Känslan "sugen" har däremot funnits jämt. Sugen på nåt gott, nåt sött, kanske mat...
Nu har jag i några dagar kunnat känna Hunger - och istället för att tanka på med sötsaker eller godis, har kroppen fått mat (eller en proteinshake som är morgonmålet)