Rädslor

Jag är en så kallad riskperson. det är inget jag har tänkt särskilt mycket på då vi bor lite bortanför allting och jag har känt mig trygg i de stadsturer jag måste göra.
Men idag, när jag läser om hur människor i karantän, väljer att åka till fjällen och "karantäna" omkring i skidbackar och på offentliga tillställningar - då sticker det till lite extra i bröstet. Vi har också fått en del storstadsbor som valt att åka till släkten på landet för att vara i karantän.
Det som skrämmer är de respektlösa friskusarna som inte funderar en centimeter utanför sitt eget stora Ego.
Samtidigt vill jag inte vara en person som går omkring och är rädd. Det är inte "jag" och inte heller något som ska bli en del av mig.  Så, iag har jag googlat lite mental coaching och hoppas att någon av de kloka poddarna ska få mina mentala batterier att bli högfungerande igen.

En annan del i mig lever precis som vanligt - förutom att mitt arbete är begränsat till telefon och sms-kontakter istället för fysiska möten. Riktigt nyttigt för mig med påtvingad ner-varvning. Det ryktas att våra förskolor och skolor kommer stänga ner nästa vecka, så vi kommer - antar jag - få fullt hus med barnbarn. 
Eftersom solen valt vår del av landet har det blivit många, långa och fantastiska promenader på förmiddagarna. Imorgon ska vi visst få över tvåsiffrig värme (ryktas om 11 +grader) och då blir det en kaffetermos, en massa goda korvar och ett pimpelspö som förgyller dagen.
Tid att "bara" sitta i en stol och titta på ett hål i isen kan vara väldigt väldigt bra för själen.

Sköt om Er, var rädda om Er och om alla andra också.
/FrånNu