Uppfostran

Det här inlägget kommer inte att handla om mat eller vikt eller träning. Det handlar om min absoluta skräck att vi vuxna håller på att förstöra en hel generation!
Idag har vi, som de allra flesta andra helger, varit iväg med våra barn på några av deras matcher. Båda spelar lagsporter och vi är engagerade på olika sätt, med god insyn och delaktighet. Det som skrämmer och förundrar mig, är hur många barn (tonåringar) som saknar respekt för andra. Ungar som gör rena elakheter och som sedan går omkring och tycker de är "coola som f-n". När vuxna tar det på allvar och väcker en diskussion med föräldrar, då bemöts de med "mitt barn skulle aaaaaldrig göra något sådant"
Jag tycker också att min unge är underbar, fantastisk och jag älskar honom mest av allt - MEN - han är också tonåring och det kan hända (och händer) saker som inte är ok. Men han får stå upp för dom, skämmas lite, be om ursäkt, fixa tillbaka och - förhoppningsvis - lära sig något av sina misstag.
Men hur möter man föräldrar som, intill döden, försvarar och bortförklarar sina barns dumheter? Hur ska de ungarna sedan bli kloka vuxna med empati och medmänsklighet om man redan i tonåren får ett tyst godkännande hemifrån att göra fel?

I skolan idag är lärarna maktlösa. Elever får lära sig alla sina rättigheter och som lärare får man aldrig gör något som kan kränka eller skrämma en elev. Bra tänk, men borde det inte vara en rättighet att en lärare ska kunna bedriva lektion utan att bli hånad, störd och ibland skrämd. Var finns skyldigheten att elever ska uppföra sig på ett sånt sätt att en lektion kan bedrivas....ingenstans! Skulle en lärare stå upp för sitt kall och kanske avvisa en elev som förstör (för 20 andra) då gör läraren fel.
Vi vuxna har slutat att vara vuxna och snart vågar ingen ryta i, i rädsla av att bli anmäld. Att anmäla ett barn eller en elev - det går inte...för dom är ju BARA barn, oavsett vad dom gör.

Dags för en förändring snart, innan hela landet kantrar!