Dag 1
Mitt fina år av självrannsakan, återuppbyggnad och inre frid. Lät ju fruktansvärt bra om ni frågar mig. Nästan så man skulle kunna tro att jag har börjat nån holistisk kurs ute i skogen i nån tepe rökandes en vattenpipa med ekologisk tobak som är doppat i nåt flummigt för att de inre tankarna och känslorna ska komma fram. Hmm... Plötsligt fick ordet "röksignaler" en helt annan betydelse...
Men vi följer Opnols tanke: varför blev jag tjock? Det lätta svaret? För mycket energi in och för lite ut. Men hur fasen ska man kunna förbränna de miljoner kalorier jag fått i mig i en och samma svullning är ju en fråga för sig 😉 Ända sen jag var liten har jag varit ett huvud längre och 5 kg tyngre än de andra klasskamraterna, ni vet de populära tjejerna a.k.a "the Mean Girls". Slutade iallafall med att jag blev kallad kossan och de muade efter mig. Därmed började jag att banta då allt acceptans verkade handla om att vara smal. Då föddes smygätaren. Jag åt ingenting till frukost, väldigt lite till lunch, åt rostade mackor som en tok, för att vara duktig och inte äta så mycket till middag. Tappade jag vikt? Nope. Jag kommer ihåg att jag kunde ligga hemma och grina för jag var så arg på mig själv över att jag var så rädd för att spy. Jag menade att aneroxia hade ju varit den ultimata räddningen!
Det här ledde senare till hetsätning, skåpätning, smygätning de luxe. Plus att ett annat ex till mig började låsa in sitt godis, chips, läsk etc som han satt och smaskade på kvällarna för att jag var där och smygåt. Allt detta för att acceptans innebär att vara smal.
Jag kan inte påstå att mina föräldrar har skapat det här tankesättet. De var väldigt noga med att man äter inte godis förutom på lördagar. Ingen läsk eller saft heller. Max en 33 cl läsk, det var allt. De gjorde så gott de kunde.
Till slut blev BUP inkallade, dietister, psykologer etc. Min identitet låg i att gå ner i vikt. Jag vet inte vem jag är då mitt liv har varit satt på paus tills jag har gått ner i vikt, för jag är ju inte tjock egentligen. Jag manipulerade dietisten och psykologen. Blev förbannad när det enda psykologerna ville prata om var mina föräldrar.
Sen efter det blev det ju bara smäll på smäll, livet på paus, och eftersom det ändå är på paus så kan jag svulla idag och ta itu med resten imorrn, för min roll i denna värld är ändå inte så pass stor att det gör nån skillnad på en eller två dagar till i pausformat. Och sen detta eviga sockersug, kolhydratknarkare som jag är... Ja, man kan väl säga att mitt all time high var 130 för 2 månader sen, och ingenting verkar funka för att få bort skiten!
Så därför är lchf mitt sista hopp. Jag vill kunna äta utan att behöva räkna. Jag vill kunna lyssna på min kropp för att ge den vad den behöver utan att vara rädd för att sockertrollet ska vara med och manipulera situationen... För jag tror att lchf är det den kost som kan läka de "feldragna synopserna" i min hjärna för att få allt detta att fungera. Om det kommer att handla om ett halvår, ja då har jag ju betat av 6 av 26 veckor redan. 😃 Med andra ord är det mentala redan på rätt väg, bara det att jag måste lära mig det här med tålamod 😄 .
Gillar
Kommentarer
-
Så många av oss som har tragiska händelser i barndomen/ungdomen som resulterat i olika typer av missbruk
Jag tror att det är bra att vi kastar ett öga bakåt för att förstå vad som händer och att sedan ta tag i nuet och sakta ändra vår syn på oss själva, för min tanke är att det är grunden till hur vi mår innerst inne som påverkar vad vi äter etc.
Stort lycka till!
-
Gittan: ja, jag håller med. Men så länge vi är tysta om dom, så kommer "självmedicineringen" att fortsätta. Anser att det är dags att föra sådana trauman ut i ljusen så unga tjejer slipper hamna i skiten, och fortfarande försöka rätta till det 10, 20, 30, 50 år senare. Det är en sån stor tragedi att så mycket fokus läggs på fel saker om det, som i mitt fall och många andras, kan förändras helt med lchf.
-
Fin insikt och bra val. Jag tror ändå på att räkna kalorier i starten, för att lära sig vad många sådana det finns i t:ex några skivor ost med smör....som ofta åkte in i min mun ...för att det var LCHF och därmed ok.
Numera vet jag bättre och länger hellre mest krut på middagen....som gör mig rejält mätt resten av dagen....och slipper allt vad sug heter. Jag kör LCHF / 16:8 med kaloriunderskott + registrering.
lycka till på din väg.🌹👍
-
Ankan: jag har kört lch ett tag redan så besvären är redan över och klara 😉 det här är bara dag 1 på mitt år av att hitta mig själv. Men tack för omtanken 🌼
-
Fy fan rent ut sagt för mobbing. Så många personer som får sina liv förstörda. Behöver inte ens vara regelrätt mobbing, bara känslan av att inte passa in, och att få glåpord kastade efter sig. Bara för att man inte passar in i den sk normen. Jag blir ledsen när jag läser om din bakgrund, men jag blir så glad för din skull att du nu gett dig fasen på en förändring. Mitt råd till dig är att ta EN DAG I TAGET! :) Lite som en alkoholist måste göra. Följ din kost till punkt och pricka, och är det tufft idag, bit ihop och tänk att imorgon kan du äta rostat bröd om du fortfarande är sugen, men inte idag. Och vips så kommer morgonen och du är så stolt och lycklig över att gårdagen gick så bra, så du kommer troligtvis inte alls vara sugen på skräp Massa pepp till dig! Ser fram emot att se din profilbild förändras med tiden! :)
-
Skåpmat: You know it! Haha! Klart profilbilden kommer att ändras! Känner mig faktiskt som en alkoholist (läs kolhydrat... ist?). Ibland så är det banne mig en timme, om inte en minut i taget. Men bara det att jag ska klippa och slinga håret nästa månad är ett enormt framsteg för mig, för tjockisar kan ju inte fixa sig iordning för dom är ju ändå inge fin (sååååå jäkla sjukt), men jag har fått nog med att sätta mitt liv på paus nu. Jag ska börja leva igen och hitta MIG! Jag får banne mig ta plats, och jag måste ju lära mig att stå för den jag är. Och så här ser jag ut, just nu, men det påverkar inte mina nära och kära. Synd bara att man måste banka in infon ibland
Logga in för att skriva en kommentar.