Dag 5 - update
Vardagsmotionen: Jo, igår blev det motion av. Jag och dottern var ute i ca 1.5 h, varav hunden fick följa på en liten cykeltur på ca en timme. Vi var ganska nöjda allihop kan jag säga. Idag cyklade vi i regn, men det gör ju ingenting. Regnkappa till dottern är så vackert nedpackad i min väska. Kan medge att jag var fruktansvärt stel igår dock, eftersom man knappast ser ut som Arnold, och idag har jag fått ont i... Ja, hur fasen ska man förklara de då? Ni vet på smala människor så ser man två senor eller vad det är på baksidan benet vid knät?! Jag tror att jag har ont i en utan dom. Kan knappt lyfta på foten när jag går, but who cares! Alvedon och voltaren gel is the saviour of the day!
Ja-sägaren: Jo... Den har fått bekänna färg. När det gäller exakt vad, ska vi inte gå in på här, men jag ska inte säga nej, och då tänker jag banne mig hålla det också.
Maten: Den funkar! Jag tror jag börjar få leptin-påslag, för jag är då inte hungrig efter middagen igår. Bara äta när man är hungrig var det va? Vilket innebär att jag har med mig korvstroganoff a la LCHF ifall jag skulle känna mig hungrig till lunch. Alltså, inget fettcréme-kaffe för Freya idag!
Vikten: Med tanke på att det är min lilla tjejvecka och jag satte som mål att inte gå över 127,0, så funkar det. Det stod 126,6 imorse, och då är jag bara 4 hg upp. Jag är nöjd. Jag vet att det låter lite tokigt med tanke på att det är meningen att jag ska gå ner i vikt, men min kropp är sönder. Hela mitt inre är alldeles (ursäkta franskan) fucked-up! och det vet jag nu. Jag har läst ganska mycket på Mys blogg, lchfingenjoren, och så mycket av det hon säger stämmer in på mig. Jag måste vänta ut det här, inse att det är en inre läkning som försiggår, och vara glad över varje dag som går att det gör att min kropp blir och mår bättre. Jag menar, så här långt in under "min nya sunda livsstil" så är jag ju jättenöjd med de saker som har skett, så varför inte fortsätta och se hur allt kan utveckla sig. Det skulle ju vara hur skönt som helst att kunna leva "normalt". Sluta oroa sig för mat, sluta oroa sig över hur man ser ut, sluta oroa sig PUNKT!
Gillar
Kommentarer
-
Jag brukar tänka såhär, att om jag tänker mig att det har gått några månader, säg att vi är inne i november/december. Det går ju fort - fortare än en gris hinner blinka - som min mamma brukar säga. Och när jag väl är där och ser tillbaka på idag. Om jag då har fortsätt som jag gör nu med kosten (och i ditt fall läkningen), då kommer jag vara i en helt annan situation redan i december. Smalare, må bra, stark osv.
Men om jag i december ser tillbaka till idag, och om jag från och med imorgon har släppt allt och kört på i samma gamla hjulspår som tidigare. Var är jag då i december? Hur mår jag då?
Då får iallafall jag en tankeställare. Tiden går så fort, men vad jag gör idag och imorgon har sån ENORM påverkan på livet bara några månader fram. Flummigt kanske, hoppas du förstår :)
-
Heja dig <3
-
Skåpmat: det är nog banne mig dagens sanning! Så är det ju! Jag menar, hur många gånger har man inte tänkt: "tänk om hade hållt i den där dieten förra året, då hade jag varit smal nu". Tänk vad mycket visdom man har, även om mycket av det är efterklokhet 😉
-
Pepp!
Logga in för att skriva en kommentar.