Det var en gång ...
En gång i tiden vägde jag 85kg. Det var ganska så mycket för en man på 172cm. Mycket var fett, men det var en hel del muskler med. Mina överarmar mätte 42 cm och jag drog 140kg i STELA marklyft, åtta reps. Jag saknar inte magen. Men saknar känslan av att vräka i sig mat och gå till gymet. Känna sig stark och stadig.
PUMP!
Nu sitter man här med våg, måttband och en diet som ger lite utrymme till godsaker. Det känns tungt och trögt i gymet. Till och med hantelpress med 30-kiloshantlar känns tungt. När jag köpte hantelgreppen fick jag köpa extra långa för att få på alla vikter jag behövde.
Känns som om det var en annan människa.
Jag får påminna mig själv om magen. Sömnapnén ... Försöker komma på mer nackdelar .. Jag kunde inte köpa skjortor på dressmann, de som satt lagom över biceps, axlar och nacke var en dm för långa i ärmarna.
Nej, jag vill inte dit igen, eller jo ...
En del av mig vill verkligen det. Men jag måste hänga i. Jag vet ju att när jag kommer ner i kroppsfett och kan liga på Kcal+ igen så kommer styrkan tillbaka bara jag tränar. Utan magen den här gången. Och armarna behöver inte mäta 42cm. 40 räcker gott. Och då behöver jag inte skräddarsydda kläder heller.
Bit ihop nu, bara 2 månader till. Sen kan jag unna mig en ryggvaxning, lite solarium och kanske en tandblekning igen. Och en flaska Cava. Oj vad jag saknar cavan just nu.
Vad gott det hade varit till den lilla ost-oliv-vitlöksmix jag just tryckte i mig.
Kommentarer
-
Kämpa kämpa kämpa! Cava är vin eller?
Logga in för att skriva en kommentar.