Min syn på feta djävlar ...
Jag ber om ursäkt för att jag bloggar mitt tredje inlägg på en dag. Men det är lördag och jag kör ett pass i gymet (i köket) och alla vänner är på fest eller långt borta. Så mellan seten sätter jag mig här och knappar lite. Den senaste tiden av hård träning har också fått mig att bli kanske lite väl kroppsfixerad. Är det inte patienternas muskler så är det mina egna. Muskler, leder och kroppar till förbannelse med andra ord.
Jag hatar fetma.
Fetma har tagit så mycket av min familj. Människor har dött av den där jävla fetman. Och inom 10 år kommer en till i familjen att dö om hon inte lyckas vända på utvecklingen. Jag hatar fetma. Men jag hatar inte alla som är feta. Faktum är att bortsett från en och annan idiot jag har träffat som råkat vara fet så tycker jag inte sämre om dem än andra. (De jag älskar mest här i världen råkar vara just feta faktiskt)
Men jag tycker inte synd om dom heller. Det är inte synd om feta människor. Att jag är den ende i min närmsta familj under 100kg har inte med gener att göra. Det är enbart hårt arbete. Släpper jag efter, äter som jag vill när jag är hungrig, då går jag upp i vikt. Jag har anlagen men är det synd om mig för att jag får kämpa hårdare än de som inte har anlagen? Inte ett jävla dugg. Jag är jag och du är du. Det är ingen som har bestämt att det skall vara svårare för mig. Ingen att skylla på. Fick jag välja skulle jag äta pizza varje dag, dricka vin varje kväll, men det håller ju inte. Jag känner en endaste person som kan göra det och ändå behålla sitt sexpack, Men bara för att han verkar äta till sig muskler - skall jag ge upp då?
Allt jag kan göra är att spela den hand som tilldelats mig och göra det bästa av saken.
Jag kan också bli jävligt less på alla ursäkter. Jag kan inte för att jag har ont i foten, har inte tid, ont i ryggen, det regnar, och så vidare.. Skitsnack!
Du kan alltid. Det finns folk med sjukdomar som inte kan gå upp i vikt. Så sent som idag hade aftonbladet ett reportage om en kvinna som åt 8000 kcal om dagen men ändå såg anorektisk ut. Energi kan passera tvärs igenom en kropp. Men en kropp kan inte utföra arbete utan att bli av med energi.
Energi är en fysikalisk storhet. Och för att citera Wikipedia "Den totala energin i ett slutet system bevaras alltid och kan bara överföras från en energiform till en annan och aldrig skapas eller förintas. Detta faktum - "energins oförstörbarhet" - kallas energiprincipen".
Det slutna systemet i det här fallet är du och din omgivning. Och jo, för er som inte riktigt hänger med. Kalorier är ett mått på Energi. Det betyder alltså att om du utför ett arbete med din kropp så kommer energi tas ifrån dina reserver och omvandlas till En annan energiform. (oftast värme) Du kan inte utföra ett arbete utan att omvandla energi - därför finns det ingen sjukdom i hela världen som kan hindra att du går ner i vikt. Det finns de som kan göra det svårare, men ingen som gör det omöjligt.
Om det vore fallet så skulle du vara något så unikt som en biologisk maskin som kan skapa energi. Det vore helt makalöst eftersom all annan energi är lika gammal som universum självt. Bokstavligen. Skulle någon tro på att det verkligen vore sant så skulle du bli kidnappad och inlåst på ett laboratorium och studerad tills du dog.
Om det vore fallet skulle några av de befriade judarna efter andra världskriget ha hittats feta i koncentrationslägren. Av de miljoner judar som hittades var alla utmärglade - oavsett vilka gener de bar på.
Men alla du läst om då som verkligen inte går ner i vikt trots att de knappt äter något alls? Det är lögn. Helt enkelt. Medvetet eller omedvetet.
Om någon tror sig vara så säker på de har en sjukdom som hindrar dem att gå ner i vikt så är den personen välkommen hem och bo med mig i två veckor. Jag slår vad 20 000 om att jag kan få dig att gå ner i vikt. Allt du behöver göra är att äta det jag ställer fram och hänga med mig på motionsrundor. Ta med dig skor och en cykel. (och 20 000 i kontanter)
Nu finns det kanske en och annan som tycker att jag är hård och elak. Hård, ja. Elak, nej. Jag har inget emot feta människor, men jag har mycket emot att de är feta.
När jag pratar om feta så menar jag inte småmulliga människor, framförallt kvinnor får sällan problem av att vara småmulliga. Ett BMI som säger överviktig är inte så farligt. När det istället säger fetma, då skall man börja ta tag i det. Även om man inte är där riktigt men vågen visar mer och mer för varje gång - då kanske det är dags att ta tag i det. Mota olle vid grind.
Visst för all del, hemkuskapen, livsmedelsverket, socialstyrelsen, politiker, kvällspressen, kvinnomagasin, bluffmakare och reklamen gör väl inte det precis lättare för folk att bli av med vikt. Vissa är värre än andra. Men sanningen är enkel, du kommer att lida för att bli av med vikt. Vissa lider lite och andra lider mycket. Och den här gratissidan på nätet är faktiskt bland det bästa om du vill lyckas. Gör du av med mer kalorier än du stoppar i dig, då går du ner i vikt. Så enkelt är det. Lyckas du inte här så överskattar du ditt behov eller effekten av din träning. Att media har ljugit för dig förr betyder inte att du är satt på undantag. Det är fortfarande inte synd om dig för att du har lagt tusentals kronor på verkningslösa piller och maskiner. Och även om hela Sverige skulle ställa sig upp i direktsänd TV och säga att det är synd om just dig. Hjälper det dig? Blir du mindre fet eller i bättre form för det?
Det finns ingen maskin i hela världen som gör jobbet åt dig medans du tittar på TV, inte någon förut, ingen nu och ingen som kommer säljas nästa vecka.
Det värsta med fetman är att man inte kan göra av med den åt någon annan.
För ett par veckor sedan, när jag körde sthlm-värmland stannade jag till vid en bensinmack för en kopp kaffe. Före mig i kön stod en gammal farbror. Uppskattningsvis 170 lång, 140-150kg. Han hade svårt att andas och stödde sig mot disken hela tiden. Han köpte en stor mosbricka med "korvar", räksallad och bostongurka. Det verkligen glittrade i ögonen på honom när han fick sin papplåda med snabba kolhydrater, fett och tillsatser. Jag såg en gång en kvinna som stod på en bro för att hoppa (ner på asfalten och ta livet av sig) - jag fick samma känsla i magen.
Jag hade lust att gå fram och klappa till honom. Fråga honom vad fan han håller på med.
Men det är ju som med knarkare och alkoholister (jag tycker inte illa om dem heller) man kan ju bara hjälpa de som vill ha hjälp.
Nu hoppas jag att all den här texten har varit någon fet djävel till hjälp ;) (Jo, jag erkänner, rubriken var bara till för att du skulle läsa det här)
Får jag bara en person att förstå hur jag ser på saker och ting, hur jag har lyckats där resten av min familj (hitentills) har gått bet och taggas av det för att själv så småningom lyckas, då är jag nöjd.
Får jag sedan en träningskompis och 20 000 under ett par veckor blir jag ännu gladare - men det lär inte hända, för innerst inne vet ju ni alla att jag har rätt.
Kram på er // Patrik
Kommentarer
-
Det var minsann en läsvärd och välskriven text. Är faktiskt löjligt korrekt, allting som du skriver. Vikten går att bli av med, enkelt. Likväl som att gå upp i vikt. Men det finns oftast en bakgrund relaterad till psyket som gör att man förändrat kosten till det osunda. Det är sällan för att man bara är glad i mat. För kroppen får nog, hur sött eller salt det än är. Den säger till när den är mätt - i friskt tillstånd. Men någonting får en att äta trots att hunger inte existerar (eller tvärtom: att man inte äter trots att kroppen skriker efter energi). Någonting ofriskt. Detta bör nog bearbetas samtidigt eller efter en viktned/uppgång, för att förhindra att man faller tillbaka i likadana vanor som tidigare.. Vet inte vad jag vill säga med denna kommentar egentligen. Utom att det är (egentligen) lätt att påverka vikten; även jag skulle kunna ta betalt och ordna både viktnedgång och uppgång hos personer som vill. Men det svåra är att bearbeta det psykiska.. Hm.. Jaja, väldigt bra text iaf. Du verkar vara en klok man ;)
-
Mycket vettigt inlägg. Jag tror att texter som denna kan hjälpa många att förstå allvaret i det de gör med sina kroppar. Man önskar bara att man kunde få texter som denna att komma fram till personer som han med mosbrickan. För han lär ju knappast hitta hit. Fetma drabbar inte bara personen som är fet utan även alla människor runt omkring. Och ja, det är lika själviskt som att ta livet av sig.
-
Det är inget fel att skriva 3 inlägg på samma dag men skulle man skriva typ 10 inlägg på samm dag är lite väl mkt 3 inlägg är lagom
-
Håller med Soppan om att det oftast sitter i "huvudet" och djupare när man missbrukar både det ena och det andra. Men det är helt rätt skrivet att vi alla har ett VAL !!
-
word!
-
Jag börjar faktiskt tvivla på mig själv. Visst, det mesta har nog bäring. Men det slutna systemet består ju även av omgivningen. Jag börjar tro att kroppen på grund av just detta kan ha mekanismer som "skyddar" den mot viktförändring.
Logga in för att skriva en kommentar.