Hur mycket problem har man om man inte bryr sig om att bo ihop med sitt ex i 2 månader?

Jag kunde fan inte bry mig mindre om vi bor ihop eller inte under 2 månader. Jag har så mycket större problem än det. Men han tycker det är sååååå jobbigt och vill vara ensam och börja om. Men börja om ändå då din idiot! Jag fattar ju att det är svårt men jag skiter fullständigt i om han börjar dejta. Jag har mitt liv att ta hand om och ordna upp jag kan fan inte fokusera på att känna mig ivägen i mitt eget hem under 2 månader också. Jag ska vara ivägen i sthlm då jag kommer bo hos min syster och hennes man, jag vet inte när jag kommer få tag på eget och kommer hoppa runt hos folk. Jag orkar inte känna mig ivägen ännu. Jag har inte tid eller energi för det. Jag mår redan dåligt som det är och är rädd för min flytt. Jag har plugg som står mig upp i halsen och massa vuxna saker att göra. Min hjärna går på högvarva hela jävla tiden och jag tackar nej till hjälp från mina nära och kära. Det är bara för att jag vill fixa detta själv, utan problem. Jag har satt mig här och jag ska fan ta mig härifrån ensam. Jag ska fixa det SJÄLV! Men jag orkar snart inte hålla ihop längre och det handlar inte om mitt ex utan om att det är så mycket att fixa och att jag är helt jävla ensam här. Jag har inte ens en vän jag kan träffa och gråta ut hos. Jag får ringa dom och det är inte samma sak. Jag känner mig stark i en stund, starkare än någonsin. Men sen i nästa känner jag mig svagare än någonsin, som mitt mest ensamma jag. Kan inte slappna av då allt jag tänker på är vad som ska hända, det är som om jag har flera listor i huvudet som bara rullar runt hela tiden och jag kan inte få det att stanna. Inte ens när jag betat av massor på listorna så känns det bättre. Jag vet att det här är vuxenlivet och man ska bita i det sura äpplet men jag gör ju det och det men öpplet blir bara större hela tiden och jag hinner inte äta upp det innan det rullar in ett nytt surt äpple. Jag är bra på att stänga av, jag springer snabbt ifrån mina problem fast min tanke är inte att springa ifrån dem utan jag ser inte att de finns. Och nu hopar dom sig bakom mig och jag orkar inte springa längre. Min kropp säger ifrån och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill klara av detta men jag tvivlar på mig själv just nu.

Kommentarer

17 oktober 2012 13:31

kaffe247

"Men börja om ändå då din idiot! Jag fattar ju att det är svårt men jag skiter fullständigt i om han börjar dejta. Jag har mitt liv att ta hand om och ordna upp jag kan fan inte fokusera på att känna mig ivägen i mitt eget hem under 2 månader också." Har du sagt det till honom? Tycker du skall vänligt men bestämt säga åt honom att så här är situationen just nu. Jag kommer att bo här två månader till och du får antingen stå ut med det eller bo hos någon kompis under tiden. Ämnet är färdigt diskuterat! Flytten tror jag inte du behöver oroa dig över eftersom ni pratat om det och allt verkar ju klart från deras sida =) Klart du skall ta hjälp om de vill hjälpa dig. Man behöver inte klara allt själv. Ta ett djuuuuup andetag och ta sen ett steg i taget så skall du se att det ordnar sig. =)
17 oktober 2012 12:41

akinom

Läser din gripande historia . Inte roligt när det blir så här . Tycker i alla fall du ska ta emot den hjälp du kan få av dina nära och kära dom vill ju säkert inget annat än hjälpa dig dom lider dom också av att veta att du mår dåligt . Hoppas det ordnar upp sig för dig fast det ser mörkt ut just nu . Det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt . Lycka Till ! Bamsekram !
17 oktober 2012 12:43

Jenka88

Tack! Det svåra med nära o käras hjälp är att dom bor 70 mil bort o de krävs att dom ska ta sig hit för att hjälpa o de kan jag inte ta emot. Jag har iaf lärt mig mycket av denna tid och det är jag glad att jag kan se redan nu. Tack för dina fina ord!
17 oktober 2012 12:47

Rogann

Det var inte lite du har att göra Börja med din förra sambo Det är slut skriver du,om det är din lägenhet varför flyttar han inte? Sedan nervös för att vara ivägen hos din syster? Ni måste väl pratat igenom allt, juag tror bara dom vill hjälpa dig komma igång!!!!! Men du vet vad du vill därför önskar jag dig Lycka Till Det här kommer att bli bra
17 oktober 2012 12:56

Jenka88

Det är våran gemensamma lägenhet och jag ska flytta om två månader. Jo vi har pratat men är ändå nervös för det. Tack!
17 oktober 2012 13:45

Jenka88

Jag sa till honom att jag har större problem än att vi bor ihop i 2 månader o han kommer nog sova borta mycket o ja kunde inte bry mig mindre om honom just nu. Nej det kommer gå bra o min syster tar emot mig med öppna armar men jag är en sån där som inte vill vara ivägen och vara till besvär o då spelar de ingen roll hur många gånger någon säger att det är lugnt. :) Jag har bestämt mig för att sjukanmäla mig i morgon också och ta ett par dagar att varva plugget med roliga saker. måste ta hand om mig själv. Tack för era fina ord!
17 oktober 2012 14:09

kaffe247

Tror de flesta av oss är såna som inte vill vara i vägen, men ibland får vi lov att acceptera lite hjälp ;) Lycka till!
19 oktober 2012 00:05

Snuttan7

Skickar massa styrkekramar till dig. 🌷 Sandra

Logga in för att skriva en kommentar.