38 av 40
Nu känner jag mig bra otymplig faktiskt. Varenda gång jag ska vända mig om natten vaknar jag, eftersom det är ett så massivt arbete att få rotation på hela konkarongen och för att jag inte ska slita av något behöver jag hjälpa till med händer och böka. Eftersom man i snitt vänder sig en gång i kvarten sover jag ganska illa som ni kanske förstår.
Lille Skutt är väldigt stark, det påstås att så här mot slutet så går sparkarna över till att bli mer bökande. Det är det ingen som sagt till Lilla Skutt, för det är ena riktiga karatersparkar jag får ta emot uppemot revbenen, njurarna och däruppåt. Ibland spjärnar liten med fötterna och trycker rumpan mot sidan av magen så jag ser hel skev ut. För att inte magmusklerna ska gå helt av, det känns som att de tänker göra det ibland, får jag sätta handflatan emot och hålla emot med handkraft. Någon styrketränar därinne tror jag, men är det inte lite för tidigt med kroppsviktsövningar och måste kroppen i fråga vara min? 
Vi har nu passerat det datum som barnmorskan satt ut som "helst inte tidigare"-datum, så om Lille Skutt gör entré nu ska det vara en färdig bebis vi får träffa. Allt ska vara klart så att säga, och uppskattningsvis är det en ungefär 49-50cm lång person som väger runt 3 kilo för tillfället, kanske några hekto till.
Jag är fascinerad av att mitt blodtryck inte stigit, som högst hade jag 124/82 och det var första besöket så det kan man nog tillskriva stress, nervositet och allmän oro. Alla andra besök har blodtrycket guppat omkring 110/70 ungefär, det vill säga ungefär exakt där det brukar vara när jag tränar också. Det enda som stidigt är pulsen, den ligger stadigt 10 slag högre än vanligt. Jag kan nog gissa varför
Blocksockret är också en sån där sak som är så stabilt att det är nästan komiskt, 4,1 - 4,2 har det legat på varenda gång de kollat. Kroppen är en fantastisk manick egentligen. Jag fortsätter lita på att den kan det här, att den vet vad som krävs och behövs. Om den sköter sin del ska jag sköta min. Jag ser till att sova det jag kan, tanka bra energi och rör mig det jag kan och får, det är väl det jag kan påverka ungefär 
Vi har förberett allt vi kan, allting är färdigt så nu återstår bara huvudpersonen också. Jag tror jag gått igenom hundra gånger vad man behöver, men jag vet att jag kommer att upptäckaatt jag missat eller glömt något ändå. Eller inte vetat om att det finns, det kommer nya finurliga grejer hela tiden.
Så småningom, på receptsidan, får jag väl se till att skaffa en sektion för barnmat. Smakportioner, lagom bäbisvänlig mat och liknande. I början är det väl mest frågan om att stavmixa skiten ur saker som är lagom söta, men så småningom, när smaksinnet börjat utvecklas mer, kommer det att bli lite spännande och när det finns tänder i den lilla munnen att tugga med kan det bli riktigt roligt
Min äldsta dotter fullkomligt älskade starkt kryddad mat när hon var liten, och hon bangar inte starka kryddor som vuxen heller. Min yngsta var mer återhållsam på den fronten, men är idag heltokig i curry. Stark curry alltså, indisk typ. Jag undrar lite i mitt stilla sinne om jag kan ha råkat influera dem i och med att jag åt väldigt mycket starka woker och grejer när jag väntade dem, och medan jag ammade. Då visste jag inte att ofödda och senare även bebisar som ammas uppfattar en del av vad mamma ätit, vissa smaker åtminstone.
I så fall riskerar jag att få ytterligare ett chili- och curry-monster i familjen
Men jag klagar inte, jag gillar ju sån mat själv
Nu är jag nyfiken. Det vore trevligt att få träffas snart.
Gillar
Kommentarer
-
Vad spännande, runt mig har jag flera gravida som ska få barn i slutet av detta och början av nästa år. Det mest spännande blir så klart när mitt nästa barnbarn ska födas, det blir kring 10:e december om allt går som det ska.
Lycka till när det är dags
-
Åh, vad spännande denna sista väntan blir.
Jag tror vi är några stycken som oxå är nyfikna.
Du låter så klok och väl förberedd ...så långt det nu går.
Lycka till 👍
-
Vad härligt, nu är det snart dax 👏🏼👏🏼 Spännande 😀
-
Tack snälla, det är bara att avvakta och hålla tummarna. Jag tror vi är så beredda man kan vara nu, jag har förvarnat mannen om att det där med förlossningar kan vara traumatiskt även för honom och att det kan bli bråttom. Som tur är har han ett lugn och en stabilitet som få kan rubba, som jag kan luta mig mot. Inte ens hotet om klippning, blod och en förskräcklig massa läskigheter (som navelsträngen som ska klippas, den tycker en del är jätteläskig) rubbade honom. Så det här kommer nog att gå bra.
Hoppas han inte svimmar och gör sig illa på kuppen. Vi måste ju inte utnyttja alla tjänster på sjukhuset bara för att vi är där
-
😆👏👍
Logga in för att skriva en kommentar.