Berg och dalbana

-1.1kg, ner till 68,6kg, och ytterligare ner på fettprocenten, den är nu nere på 37,0%. Eftersom jag betvivlar att jag lagt på mig muskler antar jag att muskelprocenten ökar i takt med att fettprocenten inskar, jag är verkligen ingen matematiker men det känns som det rimligaste. Igår hade jag en underhållande diskussion med mig själv, med den inneboende latmasken: [KURSIV]LM: Det blåser väldigt mycket ute, ska du inte stanna inne?[/KURSIV] Jag: Nej, jag ska ut och springa. [KURSIV]LM: Men det är mycket skönare att stanna inne i värmen och slippa bli svettig.[/KURSIV] Jag: Nej, det är det inte. [KURSIV]LM: Det är jobbigt att springa.[/KURSIV] Jag: Ja, det är det som är poängen. [KURSIV]LM: Jag vill inte![/KURSIV] Jag: Jag vill. (Snörar på mig skorna) Jag ska. (Vinkar till älsklingen) Nu kör vi. [KURSIV]LM: ...![/KURSIV] Alla har vi en inneboende latmask, frågan är om man lyssnar på den eller inte. Min är vid det här laget ganska tuktad, och har vant sig vid att inte få sin vilja fram speciellt ofta men från början var den stor och stark, och väldigt övertygande. Då krävdes det betydligt mer psykisk styrka för att komma ut än igår. Men det blir lättare för vaje gång man besegrar den inneboende latmasken blir den lite svagare, lite ynkligare och lite mindre. Det svåraste att att besegra den de där första svåraste gångerna, iaf var det så för mig. Min inneboende latmask var väldigt svår att besegra, och den använde alla argument den kunde komma på: löpningen i skolan var jättetråkig när de snabba sprang ifrån de långsamma, man blev mobbad i på gympan så nu är det inte roligt att idrotta för då kommer man bara ihåg det, det gör ont att träna, man skadar sig när man tränar, det är dyrt med gymkort, det är tråkigt etc. Men jag lärde mig känna igen latmaskens röst. Lärde mig skilja den från kroppens signaler om vila. Nu vet jag att ibland ber kroppen om en vilodag, och det är inte latmasken som talar utan kroppen som är trött, sliten och behöver en chans att komma igen. Och det är inget att få panik över, för det är inte latmaskens val. Det är lika nödvändigt som att sova ibland, det där med vilodagar och kroppen säger till när det är dags. Om man vet hur man lyssnar. Yoga, japanska kampsporter, meditation och liknande centrerande sporter är ett bra steg i rätt riktning, det de har gemensamt är att de utgår i från jaget, och arbetar därifrån. Det är där man ska börja om man vill lära sig lyssna, våga vända uppmärksamheten inåt. Våga slappna av och se vad som händer inom en.

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.